Våra nötter och ullisar går ute året om. Det är de gjorda för, med tjock päls och ull. Vi har fått frågor om de verkligen vill vara ute i kylan, och det vill de. De föredrar kyla framför hetta, och de har tillgång till vår halmbäddade lada närhelst de vill.

Fåren har en egen del av ladan, dit in kommer inte kossorna. De har verkligen försökt, men de kommer inte in genom dörra! Kossedörren är bredare och högre, och därför är den täckt av en köldridå. Allt för att hindra alltför mycket drag inne i ladan. Dragfritt blir det inte i en gammal lada, men med gott om halm att sjunka ner i är det inget problem för djuren att hålla sig varma. Fördelen med att de äter ute är att de även (mestadels) gödslar där ute, det underlättar det sanitära renhållningsarbetet i halmen.

Meeen, vattenfrågan är ännu inte löst. Djuren dricker ur badkaret ute än, och det hålls isfritt medelst våld. Och mular. Och nytt vatten. Frågan är ute på remiss (eller nåt), och förhoppningsvis blir det bättre nästa år. Vintern har varit mild länge, det är först nu vattnet blivit riktigt hårt.