Härom dagen var jag löjligt lycklig. Ni vet, sådär onödigt overkligt extraglad, i typ en halvtimme. Kanske lite kärlekshög, kanske bländad i själen av all vintersol, kanske serotoninstöttad av choklad eller nåt. Men på ett mysigt humör var jag i alla fall, och det var utegångsdjuren också.

Det var minus femton och solen värmde faktiskt. Helt vindstilla och snön knarrade väldigt genuint under stövlar och klövar. Ensilagebalen luktade gott och himlen var enormt blå. Enormt. Kameran kunde inte se sig mätt på dagen, och här får ni en del av kakan.

Nej, jag vet. Storleken gör inte bilderna rättvisa.