Att titta på glada grisar utan att känna förtröstan

Det är roligt att ha glada grisar i hagen, det säger sig självt. Och vissa dagar räcker det för mig. Men många andra dagar blir jag så nedslagen av allt elände och all idioti ute i verkligheten, då tröstar mig inga grisar i världen.

Ovetande om vad matte tänker för trista tankar

Ovetande om vad matte tänker för trista tankar

Här hemma försöker vi göra det mesta rätt, men inte ens vi hinner fatta alla rätta beslut. Vi handlar som vi tror man ska, både i mataffären och på andra plan. Vi försöker att vara resurssmarta, vi köper begagnat, och vi flyger inte till Thailand. Men till vilken nytta?

Det finns så många som inte alls bryr sig om att ta ansvar, visa hänsyn eller ens förstå vidden och vikten av sina egna handlingar. Och varför ska vi då själva fortsätta handla rätt? Varför ska inte vi också balla ur och göra precis som vi känner?

Jag tror inte att det skulle göra mig eller oss gladare, inte mer än på väldigt kort sikt. Lufttorkad skinka från ett land som missbrukar antibiotika i sin djuruppfödning (och till folk, givetvis) så till den grad att mina barn antagligen inte kommer kunna få medicin mot vanliga infektioner – det är ju inte gott. Inte ens om man blundar riktigt hårt.

Bökar och betar, precis som en annan borde

Men om ni undrar varför bloggen är så tyst ibland så är det ofta därför. För att jag inte känner att det spelar någon roll vad jag säger eller gör, och att mina bilder inte kan förändra någonting. Inte på riktigt. Den vetskapen gör mig just nu bara matt, och jag förblir tyst istället för att brinna och försöka entusiasmera.

Tänk om politiker och beslutsfattare faktiskt insåg vidden av sitt ansvar och verkligen GJORDE något? Tänk om de som har storbloggar kunde försöka göra lite skillnad? Inte bara visa snygga bilder på mat (med oklart ursprung, som om mat är något en kock uppfinner), ”outfits” (som om kläder inte är något som odlas och produceras, med konsekvenser) eller heminredning (som om vi kan konsumera för att saker är enbart snygga hur länge som helst), utan faktiskt försöka ta ansvar och göra reklam för att ta välgrundade beslut. Tänk om restauranger och stormarknader vägrade sälja mat som inte är schysst producerad! Låter det tråkigt? Nej, bara omodernt. Det kommer bli modernt alldeles för sent. Och därför är jag tystare än vanligt. De som faktiskt hade behövt läsa det här gör det ju inte ändå.

2 thoughts on “Att titta på glada grisar utan att känna förtröstan

  1. Jag känner igen mig! Det är ju så tråkigt att alltid vara en glädjedödare, för tyvärr uppfattas jag nog ofta som en sån… Men jag vägrar ändå ge upp hoppet om att den enskilde kan få saker att ändra sig, även om jag kände mig lite lätt uppgiven när svärmor tog irländskt lamm på restaurang häromdagen strax efter att jag valt bort det just pga ursprunget ?

    • Det är så tråkigt att veta vad våra val innebär, det ställer ju krav på oss. Ibland önskar jag att jag var mindre vetande, men det skulle ju ändå inte ursäkta oöverlagda val. Ingen kan säga att de inget visste, all information finns ju att inhämta. Allt som krävs är lite fantasi och nyfikenhet. Och uthållighet, uppenbarligen. Först visst tar det emot ibland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *