Eugen, Christina och Desirée, våra tre guldfasanungdomar. På det här kortet ser ni anledningen till att vi vågar ge dem könsspecifika namn nu, tydligt och klart va? Näj, inte så himskans tydligt, men Eugen har en annan färg på iris. Han är dessutom större och lite rödare i ansiktet. Sådär som tonårspojkar i allmänhet plägar vara?
Nu har de tre flyttat in till de andra hönsen, och nya kycklingar har intagit lillburen. Sådan är livets gång.
(Vet ni förresten hur snabbt en guldfasankyckling kan kuta? Det vet vi. GALET snabbt! De har stora fötter och lååånga ben, det kan vi intyga.)
Och jag som tycker jag är modig som FUNDERAR på att skaffa höns… Snart borde vi vara redo! Men några andra fjäderfä blir det nog inte – om inte någon lyckas bota min fågelfobi?!
Vi håller på att tämja en kattunge nu, hans mamma är tam och har adopterat oss. ”Hundar har herrar, katter har tjänstefolk” som det heter 🙂
Vad härligt att få läsa lite om era djur.