Tvålsamhet

Den som väntar på nåt gott, och så vidare: nu är tvålarna klara. Tvålmassan på bilden skars itu redan när den var klar i mars, och nu har dessa bitar och deras slätare kusiner mognat färdigt. Varianten på bilden innehåller havregryn för en schysst skrubbeffekt.

Det är något alldeles särskilt att använda egen tvål. Receptet (tack igen, E!) bygger på talg från egna nötkreatur, och ger därför en breddad tacksamhet. Jag skulle önska mig ett recept som bygger helt på lokala råvaror, det ska jag prova nästa gång. Den här sorten innehåller oliv- och rapsolja, kokosolja, äggulor, mjölk, ullfett, bivax och doftoljor (bland annat ylang ylang och patchouli). Nästa gång blir det nog en utan kokos och olivolja, för att visa min vilja till lokal uppmuntran.

Resultatet då? Jodå, man blir faktiskt både ren och härligt mjuk av tvålen. Doften är ganska vild och grönt blommig. Som en djungelberså?

Snabbgjord halloumiliknande godost

Ni som hänger med i det rasande snabba informationsflödet har säkert sett att #elisavet.se finns på instagram nu, ba yeah liksom! Men för er mer normalinformerade kommer här en så kallad recap: jag har gjort låtsas-halloumi. Fast det är egentligen indisk färskost, panir. Kalla den vad ni vill, den är jättegod!

Och otroligt enkel. Tror knappt man behöver nåt recept, men här har ni det jag utgick från. Koka upp mjölk (typ nästan full kastrull), ta den från plattan. Häll i litegranna filmjölk (nån deciliter) och rör om. Häll i en stor skvätt pressad citron (typ nån matsked) och rör om. Osten löper, det vill säga mjölken skär sig och bildar ostgryn. Häftigt!

Häll upp i kaffefilter eller lägg en tät handduk i en vanlig sil och häll i. Låt rinna av, pressa ut lite mer vätska om du vill ha en extra fast ost. Fast ost är ju bra när man ska steka den frasig och ljuvlig i smöööör, till exempel. Och det vill du. (Vasslen som blir kvar efter silningen kan du också använda, den är en bra biprodukt. Baka av, dricka upp, koka fisksoppa på eller nåt.)

I filter i sil i bunke, och dessutom lite tilltryckt

I filter i sil i bunke, och dessutom lite tilltryckt

Man kan säkert göra som man vill, men jag har nu testat utan salt och med. Det blev godare med. Förvånad? Inte så. Man kan säkert smula i lite torkad mynta också, så blir den ännu mer halloumig. Varför denna besatthet av halloumi, varför får den inte vara just panir? Äsch. Klart den får. Men gnisslet i munnen var så bekant. Jag har helt enkelt ätit mer halloumi än panir i mitt liv.

Kaffesilsformad ost som går finfint att skiva

Kaffesilsformad ost som går finfint att skiva

Förresten, den där ostboden jag länkar till i receptet, den är väldigt användbar i största ostallmänhet. Det är roligt att göra eget, och man lär sig uppskatta det köpta på ett helt annat sätt. Det ger liksom en tacksamhet för allt vi kan köpa, all denna koncentrerade mjölk.Koncentrerat konverterat gräs, det är rätt häftigt. Jag vet ju hur mycket tid, kunskap, kraft och pengar det går åt för att producera en liter mjölk, och hur oerhört lite ost det blir av den litern. Det ger tyngd åt maten, och tacksamhet. Mer tacksamhet är vad världen i stort behöver.

 

Kokosolja, vår tids mest överskattade olja

Nu har jag gjort nåt sånt där ätbart igen. Som man kan ha på kroppen, ni vet. Jag använde det här receptet, trots att jag egentligen inte gillar kokosolja. Inte som idé, inte som funktion. Årtiondets mest överskattade olja, om du frågar mig. I mat byter jag ut kokosolja rakt av mot smör, för det gör nytta flera gånger om. Utan smör, inga kor och inga bönder, och tvärtom. Utan smör, inga öppna landskap. Utan kokosolja, inga… nä just det. Heja smör, alltså.

Och på huden tycker jag att kokosoljan är helt klart uttorkande. Den ska vara typ maaagisk och helbrägdagörande, men prova själva att smörja den direkt på huden – känns det verkligen bra efteråt? Det luktar ljuvligt (om man gillar kokos, såklart) och smälter trevligt av kroppsvärmen, men det torkar ju ut för sjutton. Bu för det.

Meeeen, jag valde ändå att ha det i det här kroppssmöret, för jag ville göra recepträtt första gången. Kokosolja har ju en del fysiska egenskaper som nog kan vara essentiella vid just fluffigt kroppssmörande, och jag blev verkligen inte besviken. Himmelskt kroppsmör! Fluffigt, smältande, hungerframkallande väldoftande (trots att jag skippade eteriska oljor). Men nästa gång provar jag att byta ut kokosoljan mot något mer hudvänligt. BAH, liksom, ändå.

Om det sötaste vi har

Varför låter inte jag och M våra stackars barn äta socker? Äsch, våra barn äter socker, men vi försöker begränsa intaget. Varför? Tja, varför inte? Socker är en effektiv smakförstärkare, men mängderna vi nutidsmänniskor får i oss antyder att vi äter för många smaklösa ting. Tror du verkligen att våra kroppar är gjorda för så mycket lättåtkomlig energi, med insulinpåslag till tusen, alla dagar i veckan?

 

Det finns de som kan formulera det här så mycket bättre än jag, till exempel vetenskapsjournalisten och doktorn i molekylär bioteknik Ann Fernholm. Hon har skrivit tre bra böcker om mat; Ett sötare blod, Det sötaste vi har och Smakäventyret. Läs dem. Om du bara ska läsa en, läs Det sötaste vi har. Är du nybliven förälder (eller far- och morförälder), läs Smakäventyret.

 

Här kommer mina argument för att begränsa barns sockerintag. Vilka är dina?

 

Socker skadar tänderna. Bakterierna i munnen älskar socker. De bryter ned det till syror som ger emaljskador och hål. Har du försökt borsta varendaste liten vrå i en tvåårings mun? Då vet du. Bättre att inte mata bakterierna med favoriträtten.

Socker är ofta tomma kalorier. Jag trodde väl aldrig att jag skulle säga det så, det låter obeskrivligt tråkigt. Men det är sant. Barn behöver en hel massa byggstenar för att växa och vara friska, socker (oavsett om det är brunt eller vitt) ger inget annat än energi. Sockret i frukt är bättre, det kommer tillsammans med vitaminer, fibrer, mineraler och javetinteallt. Bräcker strösocker alla dagar i veckan.

Socker är beroendeframkallande. Kicken vi får av socker har jämförts med den effekt heroin och morfin har på hjärnan – det frisätts behagligt dopamin och lustfyllda endorfiner. Det är starkt beroendeframkallande och gör att vi vill ha det allt oftare och i allt högre dos. Jag kan ärligt säga att jag är beroende, men jag vill att mina barn ska slippa bli det redan nu. Tids nog kommer de säkert ta till sockret när de är trötta/ledsna/nervösa/kalasglada, men jag tänker hjälpa dem att låta bli så länge jag får. Det är därför jag inte tröstar mina barn med något ätbart när de är ledsna. Precis som jag skulle ta emot handfast hjälp att hitta alternativ och genomskåda mina dåliga vanor och “behov”.

Fest behöver inte vara synonymt med socker. Det är inte synd om små barn som inte får småkakor, och som inte dricker läsk eller saft. De vet inte om att de borde äta sånt för att ha kul. Är det synd om ett barn som inte får dricka alkohol, bara för att vi själva tycker att det är gott och roligt med öl eller vin?

I vår kultur är det festligt med socker, men det är inte något vi är födda till att tycka. Spädbarn gillar det söta i bröstmjölken och tar därför lättare till sig söta smaker, men sen är det kulturen som avgör vad som blir festligt. En del äter gräddtårta för att fira, men det hade lika gärna kunnat vara en ostkavalkad eller en superduper-grönsaksgryta. Det handlar om vanor, och jag vill inte ge mina barn vanan att kalas måste vara synonymt med socker.

Socker låter inte kroppen vila. Ni har säkert hört om 5:2-dieten. Den handlar lika mycket om att låta kroppens reparationssystem verka, som att gå ner i vikt. Snabba kolhydrater, till exempel socker och vetemjöl, ger signaler till kroppen att släppa lös tillväxtfaktorer i blodet. Dessa gör att det fysiologiska maskineriet ständigt gasar på och aldrig kommer in i depån. När vi äter mindre blodsockerrusande mat minskar den överdrivna mängden tillväxtfaktorer och kroppen får en chans att reparera cellskador och annat som det dagliga livet ger.

Det är därför 5:2 anses minska risken för typ 2-diabetes och – av en del – risken för cancer. De cellskador som annars leder till vissa sorters sjukdomar hinner fixas när kroppen får vila. Jag är ingen 5:2:are i praktiken, men jag diggar teorin och anammar gärna tänket; att låta kroppen få vila systemen ibland. Inte bara gasa på med blodsocker och sjuka nivåer av insulin, rakt in i kaklet. Med detta inte sagt att barn ska ha en diet, men det talar för att vi ska hjälpa dem att balansera blodsockret.

 

Man behöver inte vara militant, man kommer långt med det berömda sunda förnuftet. Mer om hur man kan göra i praktiken kommer sen. Nu orkar ni int läsa mer.

Lättare att se inåt

Jag behöver inte vara på plats på gården för att göra reklam för vår fantastiska granne i norr: Egeryds. Från jord till bord: de har flera vägar dit. Här är några, och jag rekommenderar deras skapelser varmt. Det är en häftig känsla att kunna gå till grannen och handla till det dagliga brödet, och på vägen dit passera åkern som roten till allt det goda vuxit på. Och axet. Och… ja, ni fattar.

Allt det där stora lilla lilla känns viktigt. Extra mycket nu när världen utanför känns… svår. Ni vet.

Glada grisar blir till matglädje

Det är, som ni redan vet, en knepig sits vi sitter i. Vi föder upp djur på det sätt vi tror att de blir lyckligast, och sen skickar vi dem till slakt. Konstigt att vi kan säga hejdå till dem, när de varit våra kollegor på gården? Det kan man tycka, men vi försöker se det i ett större perspektiv.

Vi vill att folk ska äta kött som gjort nytta, och därmed lära sig att respektera och värdera det köttet högt. Kött av bra kvalitet från djur som haft det riktigt gott, det äter man inte av slentrian. När djuren sen betat, bökat, pickat och sprätt runt här hemma, då har de hjälpt oss att bruka marken, vårda hagarna – och dessutom givit oss gödsel för nya skördar. Det är inte att leva och dö förgäves!

Därför kan vi med stolthet meddela att våra glada äppelfestande utegrisar nu slaktats och blivit till god mat. Vi har en del till salu, och mer ska det bli (i form av korv). Bitarna är större än ni är vana eftersom våra grisar fått gå ute och växa långsamt till en imponerande storlek. Köttet har fått hänga några dagar, det hinns inte med på standardslakteriet. Men som sagt, detta är inget standardkött, det är helt fenomenalt!

Här är hela listan:

  • Fryst fläskfilé 300 kr/kg
    • Fläskfiléernas Rolls Royce! Hängmörad finfilé från glada utegrisar som ätit väldigt mycket äpplen. Kan det bli bättre?
  • Färsk karré 110 kr/kg
    • Rejäla bitar hängmörad fläskkarré med härlig marmorering, som gjord för grillen eller grytan! Inte helt benfri.
  • Fryst (nätad, ej kokt eller rimmad) julskinka 150 kr/kg
    • Unik julskinka, man kan nog kan kalla den naturligt äppelspäckad med tanke på grisarnas diet. Den är helt naturell, men vi skickar med recept för rimning. Det finns olika storlekar.
  • Fryst fläsklägg 70 kr/kg
    • Husmanskost när den är som bäst: rimma läggen och långkoka dem. Livet på en pinne!
  • Sparvåsen Falukorv 100 kr/kg
    • Lagom salt och lagom kryddig, tillverkad av Robertsons Charkuterier i Örebro. Säljs i bitar om ca 700-900 g, dvs som en standardstor falukorvsring. Sundare salthalt än standard-korven: 1,7 %. Köttmängd 63 %.
  • Sparvåsens Prinskorv 100 kr/kg
    • Ljuvligt trinda prinskorvar, lagom salta och lagom kryddiga. Paketen väger strax över halvkilot. Salthalt 1,7 %, köttmängd 63%.

 

Vi har även en hel massa fryst nötfärs från våra anguskvigor till försäljning. Vakuumpackade paket, väger 0,6-0,8 hg styck. 100 kr/kg.

 

Ps. Vadå äppelfestande? Jo, alltså, våra vänliga grannar har gett oss mängder med äpplen som grisarna ätit. M har räknat ut att de fick ungefär ett halvt ton grannäpplen under sina sista veckor – de gick sannerligen inte hungriga! Vår förhoppning är att det ger köttet extra god smak. Ds.

Ps igen. Julskinkan ska ligga ca två veckor i saltlag, det hinner ni med även om ni köper en fryst skinka om några veckor. Hav förtröstan! Recept skickar vi med. Ds igen.

 

Te tar tid

Mitt blodtryck går ner av te. Inte sådär akut svimaktigt, men rogivande och definitivt hälsosamt. Inte bara för att det är rött/svart/grönt/örtigt/vitt, utan för att tedrickandet i sig är en bra stund.

För något år sen började jag dricka te med mjölk, tidigare var det något jag bara blivit påtvingad i Skottland. Där var inte frågan om man skulle ha mjölk i teet, utan om man ville dessutom ha socker i. Te innehöll mjölk, punkt. På senare tid har jag lärt mig att uppskatta fylligheten i te med mjölk, det är liksom mjukt och mättande. Det passar inte att göra av alla sorters teer, men många.

Om man vill hinna dricka sitt te i takt med kaffedrickarna får det hällas kylande mjölk i, eftersom teprocessen tar längre tid än kafferiet. Först koka upp vattnet (för det kommer aldrig kaffekokande personer ihåg att göra i tid), sen låta teet dra, och sen svalna till drickbarhet. Då har kafferepet redan hunnit upplösas, och tedrickaren sitter där med sin fulla kopp. Ohållbart, inte sant? I med mjölk istället, och på köpet blir teet en halv måltid.

Det är väl just tidsåtgången som är en del av tjusningen med teet, egentligen borde jag inte jiddra med den. Att någon häller upp en kopp te betyder ju att personen ska sitta ner en stund, det är stillsamt och behagligt. När någon sedan värmer vatten för en påtår, då lägger sig lugnet än mjukare kring oss. Te tar tid, te ger tid.

Men när te ska vara mat, till exempel vid en familjefrukost, då är det bra med mjölk. Sluter jag mig till. Som en espresso, fast helt tvärtom?

Bästa smörjan som finns

Det finns många saker ett litet barn inte behöver. Men en riktigt mjuk och skön babysalva behöver alla, liten som stor. Jag har provat att göra lite olika varianter, och de två senaste har jag varit riktigt nöjd med.

Jag använde ett recept som ni hittar här, men tyckte att den blev väl rinnig. Man hann liksom nästan inte ifatt den, så snabbt smälte den i handen. Wellness Mama skriver i receptet att den inte funkar bra i pump, men det tror jag den gör, i alla fall sommartid. Sist jag gjorde salvan ökade jag andelen kakaosmör och bivax, så nu är den precis lagom krämig. Modifierade innehållet en liten aning, det kommer ni märka.

Det coola med såna här salvor är att allt som ingår är ätbart. Hur bra känns inte det? Jag gjorde den sist med Mg bredvid, och hon smakade på både det ena och det andra – och det är helt okej.

Såhär gjorde jag dådå: Jag vägde upp alla ingredienser i en ren honungsburk. Tog två delar mandelolja, en del jojobaolja, (drygt) en del bivax och (drygt) en del kakosmör. Värmde honungsburken i vattenbad, rörde om. Lät svalna. Klart!

Värma å röra

Värma å röra

Oljorna är självklart utbytbara, och man kan tillsätta olika eteriska oljor och wåttnått. Jag tycker så mycket om att den här bara luktar mjukt chokladigt, och att den är alldeles fantastiskt smältande okladdig. Minstingungens (vilket ord!) hud är alldeles mjuk och len med den här salvan, annars blir hon lätt torr. Funkar bra i blöjområdet också, självklart.

Allt smält, nu ska det bara få svalna

Allt smält, nu ska det bara få svalna

Stort tack till dig, E, som ledde in mig på gör-det-själv-banan. Du har gjort oss allihop till chokladdoftande lyckostar!

Ett mycket gott resultat

Ett mycket gott resultat

Mittimellandagar

Gården är vårt mest centrala, men inte ens vi är alltid alltid hemma. Fast om du är kriminellt belastad och undrar, då är vi givetvis det. Och är vi inte det är vår argsinta pitbulldozersuperaggrohund ändå hemma och vaktar, och våra med-vassa-vapen-försedda grannar det också. Såklart.

En av dessa gånger när vi faktiskt var hemifrån åkte vi färja ut på Ön, och badade och åt på värdshus. Tänka sig! Så semestrigt! Efteråt var vi helt slut, hur orkar folk semestra så intensivt? Hem kom vi i alla fall, och roligt var det, men sen behövde vi vila upp oss hela nästa dag. Minst.

Bilden är från resan. Är den helt korrekt, tycker ni?

Grisrapport

Grisarna har flyttat ut till sommarstugan, och de greppade där snart vilka regler som gäller. De får absolut leka å böka å härja i heeeela sin hage, men vi sätter gränser därutöver. Elstängselgränser, och såna får grisar mycket snabbt välgrundad respekt för.

13

På bilden här ovanför är förresten klockan ungefär-ganska-precis kvällsmatsdags. Ser ni några nassar över huvud taget? Nä. Vafför? De trynar under halmen! Vafalls?!

I vanliga fall står guldisarna där och väntar ivrigt på matleveransen, men den här första dagen i sommarhagen blev allt annorlunda. Grisarna lekte sig superdupertrötta, och åt sig alldeles säkert mätta på gräs och rötter. När husse M kom med mathinken låg de redan ordentligt nedbäddade i sin stuga. M gick fram och knackade dem i huvudet och frågade om de ville vänta till frukost istället. De lyfte på sina små grishuvuden, men lät dem sedan falla tungt tillbaka mot halmkudden. Svar nog.

Idag när matte kom hem låg de istället och gonade sig i kvällssolen.

15

Helt ok grisliv, aj säj.