1

Mer än bara lite ull

Ull. Bara ordet gör en ju alldeles varm. I mitt alldeles specifika fall blir jag lite trött också, för ullens väg från djuret till garnet är lång och stundom mödosam. Fåren ska klippas och ullen sorteras och ibland tvättas, annars kardas och sen spinnas (eller tovas, men det är ju en helt annan historia), så småningom tvinnas och sen kanske tvättas. Bland annat. Puh. Förr i tiden var ett stickat plagg inget en impulsshoppade för ro skull, det var något en fick arbeta hårt för att frambringa.

Är det därför jag fastnat för att spinna garn själv hemma? Trots att jag faktiskt inte kan sticka! Till viss del är det kanske så, att det färdiga garnet ger en skön tillfredställelse. Det ger tyngd och trygghet åt ett nystan att veta hur lång ullens väg varit, och en stor respekt för forna tiders slit.

Men rent praktiskt då, hur går spinnandet på Sparvåsen till? Än så länge har jag bara en gammal vanlig spinnrock hemma, ursprungligen tänkt att spinna lin på. Ni vet, en sån som där som ser ut som den ni ser framför er när ni tänker på ordet spinnrock. Den fungerar som den ska (för spinnande av lin!), men den håller en alldeles för hög hastighet för att vara lämplig att nybörjarspinna ull på.

För en tid sen gick jag en spinnkurs på Hallagården och fick där prova en modernare och mer förlåtande sorts spinnrock. Så häftigt! Världens trevligaste kurs dessutom, med alldeles delikat (och hembakad, såklart) chokladtårta och himmelskfluffig gräddsifonsgrädde, gubevars. Och med mig hem fick jag mitt alldeles egna garn, spunnet av fyra olika djurslags päls eller ull; kanin (okardad angora), får (kammad merinosilke och kardad klövsjöfårull), alpacka (okardad) och get (okardad mohair). Alla djuren hade sin egen djuriska färg i den spunna tråden, utom merinosilkesfåret som var färgat blågrönt.

Först fick jag prova att spinna på en helt vanlig handslända, för att lära mig tekniken i lugn och ro. Nästa steg var att lära mig trampa riiiktigt långsamt på spinnrocken samtidigt som jag fick syssla med något helt annat (fingervirkning, vad annars?). Det gick ut på att lära fötterna göra sitt jobb oberoende av vad händerna sysslade med. Slutligen fick jag börja SPINNNNNNNNNA, och hur svårt och roligt och synapskrävande är inte det?! Ni hajar, va?

Nu ska jag bara samla mig inför att eventuellt köpa mig en egen modern spinnrock, troligen av Hallagården själv. Det kräver eftertanke.

290

Inte en riktig fetaost

Nej, för den är inte grekisk eller gjord på get- eller fårmjölk ett endaste dugg. Men den var tänkt att bli fetaostliknande. Och den blev den väl, sånär som på konsistensen. ”Liknande” är ju ett ganska vitt begrepp, och i detta fall betyder det att osten är vit och ganska salt. Eller väldigt salt, för den ligger i saltlake. Men inte så fast som feta, och den är allt lite mer fluffig i kanten än en fetaostkub.

Jag förstod först efteråt vikten av att hålla osten i press orrrrrrrdentligt i den senare delen av tillverkningen, jag fick helt enkelt inte riktigt till den processen. Därför fick jag inte riktigt ur all vassle, och osten blev stabil men krämig istället för fast och smågnisslig. Synd? Nej, såklart jättegott, men det blev något av en utmaning att salta ur den då. Alltså, den låg i saltlake ett par dagar, sen ska den helst vattnas ur lite innan den äts, för saltlaken är mest för förvaring. Meeen, om man lägger en krämig ost i sötvatten, då blir den ännu krämigare (typ, eh… flyter iväg). Och bara lite lite mindre salt.

Till nästa gång blir det alltså ost-i-press-med-större-tyngd. Lyckligtvis passar osten väldigt bra på pizza ändå, och den var delikat till vattenmelon och i laxbiffar. Inte så synd om oss idag heller, alltså. Puh.

254

Tvålsamhet

Den som väntar på nåt gott, och så vidare: nu är tvålarna klara. Tvålmassan på bilden skars itu redan när den var klar i mars, och nu har dessa bitar och deras slätare kusiner mognat färdigt. Varianten på bilden innehåller havregryn för en schysst skrubbeffekt.

Det är något alldeles särskilt att använda egen tvål. Receptet (tack igen, E!) bygger på talg från egna nötkreatur, och ger därför en breddad tacksamhet. Jag skulle önska mig ett recept som bygger helt på lokala råvaror, det ska jag prova nästa gång. Den här sorten innehåller oliv- och rapsolja, kokosolja, äggulor, mjölk, ullfett, bivax och doftoljor (bland annat ylang ylang och patchouli). Nästa gång blir det nog en utan kokos och olivolja, för att visa min vilja till lokal uppmuntran.

Resultatet då? Jodå, man blir faktiskt både ren och härligt mjuk av tvålen. Doften är ganska vild och grönt blommig. Som en djungelberså?

266

Som det heter

Som det kvittrar i buskarna! Sparvåsen gör skäl för sitt namn, både i holkar och i snår.

Då är här väl liv i luckan, ordning på torpet, schvung i steget? Ibland så. Ibland totalt kaos, utmattning och sorgkanter på naglarna. Men vårsol och fågelsång ger luft under vingarna, definitivt! Lust att så, plantera, kratta, bygga i ordning, släppa ut och fram. En sak i taget, säger de att man ska ta. Vi jobbar på det.

271

Snabbgjord halloumiliknande godost

Ni som hänger med i det rasande snabba informationsflödet har säkert sett att #elisavet.se finns på instagram nu, ba yeah liksom! Men för er mer normalinformerade kommer här en så kallad recap: jag har gjort låtsas-halloumi. Fast det är egentligen indisk färskost, panir. Kalla den vad ni vill, den är jättegod!

Och otroligt enkel. Tror knappt man behöver nåt recept, men här har ni det jag utgick från. Koka upp mjölk (typ nästan full kastrull), ta den från plattan. Häll i litegranna filmjölk (nån deciliter) och rör om. Häll i en stor skvätt pressad citron (typ nån matsked) och rör om. Osten löper, det vill säga mjölken skär sig och bildar ostgryn. Häftigt!

Häll upp i kaffefilter eller lägg en tät handduk i en vanlig sil och häll i. Låt rinna av, pressa ut lite mer vätska om du vill ha en extra fast ost. Fast ost är ju bra när man ska steka den frasig och ljuvlig i smöööör, till exempel. Och det vill du. (Vasslen som blir kvar efter silningen kan du också använda, den är en bra biprodukt. Baka av, dricka upp, koka fisksoppa på eller nåt.)

I filter i sil i bunke, och dessutom lite tilltryckt

I filter i sil i bunke, och dessutom lite tilltryckt

Man kan säkert göra som man vill, men jag har nu testat utan salt och med. Det blev godare med. Förvånad? Inte så. Man kan säkert smula i lite torkad mynta också, så blir den ännu mer halloumig. Varför denna besatthet av halloumi, varför får den inte vara just panir? Äsch. Klart den får. Men gnisslet i munnen var så bekant. Jag har helt enkelt ätit mer halloumi än panir i mitt liv.

Kaffesilsformad ost som går finfint att skiva

Kaffesilsformad ost som går finfint att skiva

Förresten, den där ostboden jag länkar till i receptet, den är väldigt användbar i största ostallmänhet. Det är roligt att göra eget, och man lär sig uppskatta det köpta på ett helt annat sätt. Det ger liksom en tacksamhet för allt vi kan köpa, all denna koncentrerade mjölk.Koncentrerat konverterat gräs, det är rätt häftigt. Jag vet ju hur mycket tid, kunskap, kraft och pengar det går åt för att producera en liter mjölk, och hur oerhört lite ost det blir av den litern. Det ger tyngd åt maten, och tacksamhet. Mer tacksamhet är vad världen i stort behöver.