Nog för att jag alltid anat att det var något extraordinärt med grisar, men jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på det. Grisen Bettan på vår förra gård (hon bor kvar där än!) kunde sitta på kommando, men hon gjorde det för att vara artig. I hennes grisögon kunde man avläsa helt andra känslor… Läs mer Grisviktigt
Jag vet att ni väntat och längtat, men nu är de långa svåra timmarna över. Ni ska få bilderna, varenda en. På ko- och kalvsläppet, alltså när Karin och Niklas fick braka ut i hagen med de andra nötterna. Varsågoda! … Det gick hur bra som helst. Niklas fick en liten stöt av staketet och… Läs mer Bildsläpp från kosläpp
Det var ett tag sen ni fick träffa gresarna, eller hur? De har det bra i sin nu ganska bruna hage, de har bökat upp varenda liten kvadratcentimeter. Varma dagar badar de gyttjebad, solar, gräver ner sig under rishögen eller ligger i skuggan av sin hydda. Grishuset är förresten snart för litet och får byggas… Läs mer Grisinformation
Om vi hade haft regnbågar överallt och hela tiden, hade vi då beundrat dem så? Det är väl ungefär lika troligt som att vi förstår hur bra vi faktiskt (oftast) har det, mitt i vanliga vardagen. Hur sliskigt det än må låta: jag måste bli bättre på att stanna upp. Det är lätt att bara… Läs mer Bara för att det är ovanligt
Lars, Jenny och Pierre har funnit sig mer än väl tillrätta. De bökar mer än betar nu, och kutar gärna hagen kring på kvällskvisten. Äntligen har de fattat hur ett gyttjebad fungerar! De kommer så fort att grisöronen flaxar om man ropar på dem, och alla utom Pierre den Försiktige låter sig klias. Det är… Läs mer Gresar, i sitt esse
Häj häj! Dåra.
Såhär gjorde han, fast oftast stående på en husmorspall. Typ 92634785901 gånger. Britta tittade på. Ungefär lika många gånger. Och såhär fint blev det. Tänk vad han kan, den där M. (Nej, det är inte helt nya bilder längre. Men de får inte gå er förbi, tänker jag. Strikt kronologi är för fegisar.)
Vi hade besök av lite skogsmaskiner tidigare i våras, här ser ni lite spår av vad de åstadkom. De gjorde saker med träden också, och tog med sig en drös tändsticksblivare och snyggekar. Det de gjorde med marken är faktiskt inte enbart av ondo, även om det är lite oskönt för ögat. Inte så välkammat liksom. Men den skäggigaste… Läs mer Hur det såg ut för några veckor sedan
Halva flocken, ungefär. Så mångfärgade är de, våra betesdjur. Fåren ser ut som mini-gotlandsfår, hur (korsningar med) pälsiga dalafår de än må vara. Och våra svarta angus är även röda, för det kan de ju vara. De röda alltså. Inte de svarta. Längst bak skymtar ni Pärlas dotter Annika, stor som ett hus. Falukorvsbrun, och… Läs mer På rad i rad
Vi klämmer in alla djur på en gång på klämdagen! Eller nä, alla kom inte idag. Men den här veckan, det är så sant. I lagården bor t ex fler nu än nyss, och det känns på lukten. Lars, Jenny och Pierre har flyttat in. De är guldgrisar (googla det, om du vill) och ska snart få… Läs mer En riktig liten besättning