Hasselsmussel

Minns ni mitt inlägg om den obefintliga hasselnötsskörden? På bilden ser ni det som en annan hasselägare faktiskt lyckats skörda. Det går!

H såg nötterna i hasselbusken och sen en dag såg han dem inte där. Just så! Inte hängde de och väntade in skörden, nä, de ba drooog. Rakt ner i gräset. Där fick han plocka upp dem en-å-en, och med skälvande händer bära in dem. Typ.

Nötterna fick torka ett tag, och sen knäckte han fram dem och la dem till offer åt sina nära och kära. Typ. Ingen tolkning alls av skribenten, såklart.

Här kan ni läsa mer om hasselnötsplockandets svårigheter. Där finns också en hel massa andra roliga vildplockartips, biwäär. Letar man vidare på nätet ser man att våra butikshasselnötter oftast kommer från Turkiet. Där är de tydligen bättre än vi på att locka ner nötterna i påsar innan de rymmer.

 

Vad du inte får om du önskar dig evig sommar och din önskan slår in

Det här ljuset. Och dimman om kvällen.

Den här, det här.

Den här, det här.

Du får heller inte morgondiset över kyliga daggdroppiga sädesfält, där vartenda spindelnät syns i det skarpa höstljuset.

Och det här

Och det här

Du kommer säkert sakna den höga klara luften också, och de mjukt bruna fälten.

Höstunikt, det med

Spegel som inte visar just något

Och du kommer sakna övergången, när björkarna fortfarande är sköngröna, men marken är mogen och fälten dignande.

Höstunikt, definitivt

Höstunikt, definitivt

Och det är inte bara för att hösten är de röda rönnbärens tid, kära läsare. För du är ju ingen räv, eller hur?

Plus/minus fågel

De samlar sig för avfärd, våra långväga vänner. Vackert och  vemodigt att se och höra dem. Inte för att hösten bara innebär ett slut, det är ju en början och en mitt också. Meeen. det är ju så: förnuft och känsla kan en ha. Men inte samtidigt.

Här hos oss på gården har fåglarna blivit något fler, för Thisbe har kläckt fram fyra pyttepåfåglar. Hon är ungefär tre miljarder gånger så stor som de, men tids nog blir de förhoppningsvis hennes like.

Tyvärr var det en som inte överlevde sin tid i ägget, men fyra små är ändå en stor seger. Både för livet och för Thisbe, hon har så många misslyckade ruvningar bakom sig de senaste åren. Äntligen, äntligen fick hon några små att rå om!

Ko med utsikt över utflytt

Ko med utsikt över utflytt

Bilder på de små kommer, ni får nöja er med flyttfåglarna idag. Funkar det?

 

Orvars väg

Pärla har äntligen kalvat, och det visade sig vara en liten Orvar hon burit på i nio månader. Han ser ut som en ljus liten Hereford, och är lika bred som han är lång.

M tyckte att Pärla såg lite knepig ut igår morse. Hon liksom bara stod där, utan att idissla. Visst kan kor glo, men det här var något utöver det vanliga. Lite senare på dagen kom grannarna och sa att Pärla nog höll på med någe, hon hade lagt sig under några träd vid dungen.

Mycket riktigt, där låg och stod hon om vartannat, alldeles tydligt i farten med att kalva. Äntligen!

 

På ett väl valt ställe

På ett väl valt ställe

Efter en stund drog hon sig längre bort under träden, för fåren kom och skulle vrålstirra på henne. Lätt att sympatisera med henne då, vem vill föda med ett gäng illbligande fårskallar precis inpå?

Orvar kom ut som han skulle, och genast for Pärla upp och började slicka honom torr. Han reste sig efter bara någon minut och stolpade till sin mors juver. Gott att se!

Skådar skatten

Skådar skatten

I morse hade Orvar följt sin mor till vattentunnan, och där fick hela tjocka (nästan-)släkten ta sig en titt på honom. Och som de tittade! Pärla fick skotta bort fåren när hon tyckte att det var dags att gå, men lelle Orvar verkade inte särskilt bekymrad.

Orvar stolpar vidare mot nya äventyr

Orvar stolpar vidare mot nya äventyr

Ikväll har den lille färskingen skuttat och tjongat, långt mer än ett så nytt människobarn kan. Kan man säga. Härligt att se honom och Pärla i hagen!

Nu kommer ni bli superavis inte

Det är insidan som räknas. I alla fall delar av den. Inte heltäckningsmattan i trappan till exempel.

Det är insidan som räknas. I alla fall delar av den. Inte heltäckningsmattan i trappan till exempel.

En del bor i fina hus. Andra inte. Det här är inte husets vackraste sida, men ni är värda den osminkade sanningen. Också.

När en byggare var här och pratade husutbyggnad fick vi tips om att kolla så att inget underliggande syperviktisch var rötet. Därför plockade M bort en bit av den fulaste panelbiten på västsidan. Huset är tilläggsisolerat med musbon och mineralull, och innerst inne är panelen faluröd. Som vi tänkte att den skulle få bli igen, när det nya kommit på.

Men det blir sen. Nu har vi kommit så pass i ordning inne att vi kan bo där. Till våren kan vi börja fundera på det yttre. Får väl silvertejpa igen den däringa bristen på tilläggsisolering, eller nåt. Fint nog var inget dåligt under fulfasaden (mer än på det estetiska planet), det var ändå det viktigaste.