Chokladdoft över hela dig?

Dags igen! Jag talar mig gärna varm för den här sortens hudvård, det är helt underbart – både att göra och använda. Samma recept som vi använde här, bara lite större andel bivax i. Blir en något fastare kräm då. Älskart!

Doftar choklad, det gör en glad!

Doftar choklad, det gör en glad!

Bästa smörjan som finns

Det finns många saker ett litet barn inte behöver. Men en riktigt mjuk och skön babysalva behöver alla, liten som stor. Jag har provat att göra lite olika varianter, och de två senaste har jag varit riktigt nöjd med.

Jag använde ett recept som ni hittar här, men tyckte att den blev väl rinnig. Man hann liksom nästan inte ifatt den, så snabbt smälte den i handen. Wellness Mama skriver i receptet att den inte funkar bra i pump, men det tror jag den gör, i alla fall sommartid. Sist jag gjorde salvan ökade jag andelen kakaosmör och bivax, så nu är den precis lagom krämig. Modifierade innehållet en liten aning, det kommer ni märka.

Det coola med såna här salvor är att allt som ingår är ätbart. Hur bra känns inte det? Jag gjorde den sist med Mg bredvid, och hon smakade på både det ena och det andra – och det är helt okej.

Såhär gjorde jag dådå: Jag vägde upp alla ingredienser i en ren honungsburk. Tog två delar mandelolja, en del jojobaolja, (drygt) en del bivax och (drygt) en del kakosmör. Värmde honungsburken i vattenbad, rörde om. Lät svalna. Klart!

Värma å röra

Värma å röra

Oljorna är självklart utbytbara, och man kan tillsätta olika eteriska oljor och wåttnått. Jag tycker så mycket om att den här bara luktar mjukt chokladigt, och att den är alldeles fantastiskt smältande okladdig. Minstingungens (vilket ord!) hud är alldeles mjuk och len med den här salvan, annars blir hon lätt torr. Funkar bra i blöjområdet också, självklart.

Allt smält, nu ska det bara få svalna

Allt smält, nu ska det bara få svalna

Stort tack till dig, E, som ledde in mig på gör-det-själv-banan. Du har gjort oss allihop till chokladdoftande lyckostar!

Ett mycket gott resultat

Ett mycket gott resultat

En skatt

Inte långt härifrån bor en mäktig man. Han har rad efter rad med undersåtar, och han tar så väldigt väl hand om dem. Han halmar omkring dem och ser till att inga elaka tistlar nästlar sig in i deras rader. Han ger dem att dricka och vårdar dem ömt, och när de är solvarma nog att lämna sina trygga radhushem – då säljer han dem till förbipasserande.

Det kan låta grymt att han bara låter dem fara, men han ger dem chansen att skänka många människor stor lycka. Jordgubbarna som den här mäktige mannen säljer är smultronsöta, stora och väluppfostrade – och helt obesprutade. En sån skatt!

Gubbar som blir lika goa mosade

Gubbar som blir lika goa mosade

 

(Rakt in i våra syltkrukor och frysar, ba jjjjiiiiiiihaaaaaaaaaaaa! Barnen består nu till cirka tjugosju procent av jordgubbar. And counting.)

Det går som det går

Tid går tydligen inte att mäta i antalet blogginlägg, i alla fall inte de nedskrivna. Jag har dem ofta i huvudet, men steget till att få dem på pränt är svindlande långt numera.

Våfför det då? Kan det måhända vara en känsla av äsch, av tröttma eller allmänt spring? Mmm, alltihopat sulle jag tro. Men vi är glada ändå, åtminstone en del av tiden. Ibland är vi bara trötta och lessa, men inte i solen. Inte i barnkramar och doft av jord, inte i scillahav eller mjölk-med-nygjord-müsli-känsla. Men visst är det motigt ibland, annars hade jag ju suttit här och småskrivit oftare, det tror jag.

Utanför huset dånar vårt timmer förbi, lastat på muskulösa lastbilars släp. Och M stängslar så svetten lackar, såklart. Vår!