Orvar och Pärla. De två namnen passar liksom inte alls ihop, tycker jag. Orvar låter så korvigt, och Pärla så glansigt. Men djuren som heter så på vår gård passar ihop, alldeles precis perfekt. Och de båda passar väldigt väl in i flocken, som tur är. Men ibland går de undan och är helt för sig… Läs mer Kossera och ko que sera
När våra kvigor kom till oss var de rätt okunniga i betandets konst, och dessutom var de tonåringar i skallen. De drev hit och dit i hagen, helt stokastiskt och ganska oseriöst. De lajjade med träden i dungen, de småbetade lite mot vägen till, de strövade och småpratade. Man kunde riktigt höra deras domba-jaba-samtal genom… Läs mer Betandets ädla konst
Pärla har äntligen kalvat, och det visade sig vara en liten Orvar hon burit på i nio månader. Han ser ut som en ljus liten Hereford, och är lika bred som han är lång. M tyckte att Pärla såg lite knepig ut igår morse. Hon liksom bara stod där, utan att idissla. Visst kan kor… Läs mer Orvars väg