Den som väntar på något luxuöst och mysigt…

Våra lammskinn har kommit! När man bara har skickat fyra skinn blir känslan än mer exklusiv när de äntligen levereras. Precis som tidigare år använder vi Tranås Skinnberedning, de är det enda större beredningsföretaget i Sverige som bereder skinn. Det finns ett annat företag som utför samma sysslor – men de skickar skinnen utomlands och sen tillbaka. Onödigt, tycker vi.

Alla fyra skinnen är sig själva likast. Eh, alltså, de är väldigt olika varandra. Två av dem är grålockiga, och två (det ljusgrå och det svarta) är mer teddymjuka. Vilket föredrar ni? Alla är maximalt mjuka och mysiga, nästan sådär så man inte kan sluta klappa på dem.

Skinnen är tvättbara i maskin och för hand, och alldeles dundersuperfantastiska. Som vi säger i branschen. Klart vi tycker det, lammen var ju jättefina! Och ja, skinnen är till salu. Och ja, man får känna på dem först!

 

Det hängde på hägnet

Det tog bara tusen år och en miljard arbetstimmar (man måste inte hugga eken i skogen, barka av den och spetta ner den till jordens medelpunkt, men man kan om man vill) tills hönshägnet kom upp och igång. Så Himla Skönt att det är klart. För alla!

 

M bryter sig ut medelst tigersåg.

M bryter sig ut  i hägnet medelst tigersåg.

Det är en fröjd för alla inblandade att se påfåglar, hönor och guldfasaner sprätta och ha sig. Och att se de yra hönor som kläcktes förra året och som aldrig varit ute i grästider. Och att se påfåglarna vända blicken upp mot skyn när de hör flygplan, för det är så mycket mer att ha koll på här ute. Och att kolla in kalufsen på punk-guldfasanen när han älgar omkring i svartvinbärssnåren. En fröjd!

Pyramus ser solen, och solen ser Pyramus.

Pyramus ser solen, och solen ser Pyramus.

Vi ber redan nu grannarna om ursäkt för de tutanden och tötanden som påfåglarna kan utstöta. Tutljuden kan komma närhelst de finner något väcka anstöt. Alla nya ljud kan väcka deras tutlighet, speciellt under spelsäsongen. Och då menar jag inte fotboll eller hockey – vi snackar påfågeldanssäsong. Passion! Hetta! Lustspel! Vänta ni bara.

Thisbe något skärrad inför möjligheten att hägnhänga, och hönsen ballar ut totalt.

Thisbe något skärrad inför möjligheten att hägnhänga, och hönsen ballar ur totalt.

 

 

Kokosolja, vår tids mest överskattade olja

Nu har jag gjort nåt sånt där ätbart igen. Som man kan ha på kroppen, ni vet. Jag använde det här receptet, trots att jag egentligen inte gillar kokosolja. Inte som idé, inte som funktion. Årtiondets mest överskattade olja, om du frågar mig. I mat byter jag ut kokosolja rakt av mot smör, för det gör nytta flera gånger om. Utan smör, inga kor och inga bönder, och tvärtom. Utan smör, inga öppna landskap. Utan kokosolja, inga… nä just det. Heja smör, alltså.

Och på huden tycker jag att kokosoljan är helt klart uttorkande. Den ska vara typ maaagisk och helbrägdagörande, men prova själva att smörja den direkt på huden – känns det verkligen bra efteråt? Det luktar ljuvligt (om man gillar kokos, såklart) och smälter trevligt av kroppsvärmen, men det torkar ju ut för sjutton. Bu för det.

Meeeen, jag valde ändå att ha det i det här kroppssmöret, för jag ville göra recepträtt första gången. Kokosolja har ju en del fysiska egenskaper som nog kan vara essentiella vid just fluffigt kroppssmörande, och jag blev verkligen inte besviken. Himmelskt kroppsmör! Fluffigt, smältande, hungerframkallande väldoftande (trots att jag skippade eteriska oljor). Men nästa gång provar jag att byta ut kokosoljan mot något mer hudvänligt. BAH, liksom, ändå.

Goa grannar

Vi har haft tur med våra grannar, det är ett som är säkert. När vi bestämde oss för att köpa gården hade vi inte gjort någon djupare inventering av hur många galningar grannskapet innehöll (trots att vi borde veta bättre, vi har bott nära såna förr), men det verkar inte ha gjort så mycket. Sparvåsens grannar är ju hur gulliga som helst! Galningar kan väl vara gulliga de med, men dessa är mer gulliga än galna. Tror vi?

Hur som helst fick vi en grann pumpa av en granne igår, och den blev syltad. Dock upptäckte vi halvvägs in i processen att vi hade för lite socker hemma, så pumpagrannen fick låna oss det med. Dubbelsnällt, liksom! Vi har sällan särskilt mycket socker hemma, är ju vana vid att ha honung i det mesta. Men just med inläggningar och dylikt (som inte ska frysas) använder jag socker. Min respekt för hushållskemin är grundmurad, en vill ju inte ha botulism, till exempel.

Förhoppningsvis botulismfri

Förhoppningsvis botulinumfri

Hur som haver, vi använde samma recept som på förra gården. Där odlade vi schwajnmånga och stora pumpor på en djupbädd, de trivdes vansinnigt bra. Mycket syltad pumpa blev det, och ugnsbakad pumpa, och falska ostkakor. Pumpa är väldigt användbart, och himla smidigt att hantera. Jämför pumpan med en annan läckerhet: jordärtskockor (som vi fick av samma granne, det gullet!). Iiiiinte lika lätta att bara hoppchoppa ner i en maträtt va? De är knöliga och små och gömmer jord i springorna. Men goda som sjutton, det förnekar jag icke. Det skriver jag under på. Häpp!

Att se i dem i vitögat

Jag har haft ett världsligt problem, jag erkänner. Min vittvätt blir aldrig ren. Jag kan skylla på att maken blandar färger, att vattnet är konstigt, att tvättmedlet är för vekt. Men mina vita kläder blir så dassigt grå efter bara några tvättar. Och klart gula tyger blir senapiga. Varför?

Jag kan inte svara på hur eller varför, men nu har jag hittat botemedlet. Det är inte magiskt, det kräver lite ansträngning, men det fungerar! Titta här:

154

Det är inte på låtsas, och jag säljer inget själv (önskar att jag gjorde det!). Både de “vita” och de “gula” strumporna tvättades först som vanligt. Sen utövade jag vit magi på den ena av de båda strumporna i båda paren (fattar ni?), och resultatet ser ni på bilen. Nu är den ena teststrumpan ursprungsgul, och den andra vit, precis som de ska. Jag har fler exempel på kläder som blivit unga igen, men inte på bild. Blev så ivrig att före-bilderna inte blev av.

Det magiska är citrontvål. Japp, precis så enkelt som det låter. En sån där vitaktig, fast tvål som man kan köpa på snabbgooglade ställen, och som även kallas för fläcktvål. Den funkar! Jag har haft den hemma rätt länge, använt den sporadiskt till fläckar. Men nu har jag hittat mitt användningsområde, och jag tänker stanna där.

Hur gör man då? Det vet jag inte, men jag vet hur jag gör. Jag blöter plagget och gnuggar sen det med tvålen tills det löddrar. Jag kramar in tvållöddret ordentligt och låter plagget ligga inlöddrat i ett par timmar, eller över natten. Sen sköljer jag ur tvålen och torkar plagget som vanligt. Enligt uppgift kan man behöva upprepa på svåra fläckar, och till och med tillsätta lite salt till processen, men det har jag inte provat eller behövt.

Fånigt kanske, att tycka att det är ett problem att vita saker inte är vita. Men det är återigen det där stora i det lilla, att färger påverkar, och klarheten i det vita blir lätt en symbol för odödlighet och kontroll. Om man hårdrar det, alltså. Men annars mer en kamp mot kaos, en vilja att bevara. I vissa fall även en vilja att inte sumpa tidigare generationers kamp mot gråheten. Och sådär.