Just när ni gett upp hoppet för alltid, när ni tappat gnistan och släppt taget för gott – då dyker jag upp igen!
Var har jag varit? I eländet och i glöden, uppfylld av hoppet och nära förtvivlan. Sådär som livet är, blir och ramlar. Den här familjens liv verkar vara onödigt svajigt, eller är det jag som känner efter för mycket? Svårt för mig att avgöra.
Hur det nu än må vara med den saken: nu är jag här igen. Jag vet inte varför eller varthän, men nu vill jag. Igen. Återkommer med uppdatering om det värdsliga läget.
Det var roligt att se att du väcker liv i Elisavet igen. Den där tomten kändes litet vissen till slut, om man säger så.
Väldigt vissen tomte. Men alltjämt göllig.
Hoppas på nya tag nu, det kliar i bloggfingrarna!
vad kul att hitta dig här. Hade inget att göra o kollade bara slumpvis. Vi ses snart.
C
Det är roligt att vara här igen! Och att du hittade oss igen! Rent fysiskt hittar du, det är också bra. Kanske ses imorgon?