Hägnets alla härligheter

Vad har man guldfasaner till? Och påfåglar? Ganska vanlig fråga, ska ni veta. Vi har dem för att de är roliga att vara med och se på. Guldfasanerna kan låta som ett helt litet djuraffärsfågelrum, och de dansar så fint när de uppvaktar. Detsamma gäller påfåglarna (fast de, eh… TUTAR mer än kvitterkuttrar), och de har ju förutom skönhet och snygg hållning även sin storlek att stoltsera med. Och som de dansar/spelar/tjusar!

Helt slut av allt ståhej och all prålighet i hägnet? Tupplur!

Helt slut av allt ståhej och all prålighet i hägnet? Ta en tupplur!

Guldfasantupparna verkar ha för få fasanhönor att kurtisera i år, för de dansar en hel del för standardhönsen. Inget som direkt applåderas av dessa damer. Är inte all uppmärksamhet bra uppmärksamhet?

rtgrth

Fasantupp som just dansat ett varv kring Fröken Beige på trappen – varför inte?

Även påfåglarna har obalans i könsfördelningen, och här har det hänt stora saker. Pappa Pyramus, vår påfågelurfader, har petas ner från tronen. Istället har unge herr Eva stegat upp och tagit på sig rollen som hägnshärskare. Han kläcktes på en viss Evas födelsedag, därav det klassiska namnet. Han skiljer sig från Pyramus genom sina svarta vingar, men när Eva var ung såg han faktiskt ut såhär:

Lik Eva som ung, men nu till salu

Lik Eva som ung, men nu till salu

Vit, liksom. Men svartvingad som vuxen, alltså. Just den här vita ynglingen och en treårig tupp är till salu, om ni har lust att bli med påfågel (vem har inte det!). Vi kan inte ha alla våra tuppar tillsammans under spelsäsong, även om det går bra under resten av året. De har varit hur vänliga som helst mot varandra utanför parningssäsongen, men nu när det är konkurrens om damerna blir det för trångt i hägnet. Pyramus och en tupp till har fått flytta till det lilla sommarhönshuset, där slipper de bli jagade av en övermorsk Eva. Dessutom har vi två årsgamla unghönor till salu.

Eva till höger, Glenn till vänster

Eva till höger, Glenn till vänster

Över-fötterna-tama höns

Sommarens första och största maskinkläckta kycklingflock är något utöver det vanliga. Ingen kan krylla som de! Nog för att de präglas mer på människan när de inte har någon befjädrad mor, men de här är ju helt folktokiga.

De ser ut som minihönor nu, långt ifrån duniga, men de piper fortfarande som fjyttesmå fågelbarn. När man öppnar hönshusdörren kommer de vällande över ens skor och stövlar, piper och pickar och plockar. Kärleksfullt, nyfiket, hysteriskt socialt. De ser lite ut som ett klipp ur en tecknad film, ser ni det framför er?

Någon som inte alls kommer pipande när vi öppnar dörren är guldfasantuppen Eugen. Han är blygheten personifierad. Men vi tycker om honom ändå, han dansar så ljuvligt för sina damer. Och han är en sådan syn att skåda, även i ett dammigt hönshus: Eugen, du är ett färg-geni! Men du fick gärna stå still i två sekunder så kameran hann med att fånga din fulländning…

Eugen på språng

Eugen på språng

 

Plus/minus fågel

De samlar sig för avfärd, våra långväga vänner. Vackert och  vemodigt att se och höra dem. Inte för att hösten bara innebär ett slut, det är ju en början och en mitt också. Meeen. det är ju så: förnuft och känsla kan en ha. Men inte samtidigt.

Här hos oss på gården har fåglarna blivit något fler, för Thisbe har kläckt fram fyra pyttepåfåglar. Hon är ungefär tre miljarder gånger så stor som de, men tids nog blir de förhoppningsvis hennes like.

Tyvärr var det en som inte överlevde sin tid i ägget, men fyra små är ändå en stor seger. Både för livet och för Thisbe, hon har så många misslyckade ruvningar bakom sig de senaste åren. Äntligen, äntligen fick hon några små att rå om!

Ko med utsikt över utflytt

Ko med utsikt över utflytt

Bilder på de små kommer, ni får nöja er med flyttfåglarna idag. Funkar det?