Ljuvligheter heter det

Ni som följer oss på Instagram har redan sett att vi ätit pumpakaka, och ni andra får helt enkelt kliva upp på brädan här och nu: surfa med oss på pumpakaksvågen!

Kärt barn har många namn, och pumpakakan ni ser på bild kan även kallas för falsk ostkaka, guldpudding eller höstkaka. Oavsett namn är den alldeles fantastiskt god, ni måste faktiskt prova! Den är som ett perfekt mellanting mellan efterrätt och mat. Alltid rätt, helt enkelt.

Vi råkar ha en hel del pumpa i trädgården just nu, och den ska väl mestadels läggas in. Brukar bli väldans gott. Men pumpakaka kommer den också få bli många gånger, för saker i säsong är det ok att hinna tröttna på. Det är ju så långt till nästa säsong!

Ljuvligheten kakifierad

Ljuvligheten kakifierad

 

Receptet har ni här:

Falsk ostkaka / Guldpudding / Pumpakaka / Höstkaka

  • 1 kg pumpa, gärna ätlig (i övrigt inga specifika krav)
  • 3 droppar bittermandelarom (eller tre rivna bittermandlar, men hallå vad praktiskt det är med aromen!)
  • ca 2 msk socker eller honung (smaka på smeten, pumpa i sig är sött)
  • 1 dl sötmandel, eller lika mycket mandelmjöl (men med mjöl blir konsistensen något mindre lik ostkaka och mer puddinglik)
  • 2 dl vispgrädde
  • 3 dl mjölk
  • 1,5 dl (fullkorns-)vetemjöl
  • 5 ägg (minst!)
  • 1 krm salt

Vispad grädde och lingonsylt till servering

 

  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Skala (inte så himla noga alls, det ska ju ändå mixas), kärna ur och skär pumpan i mindre bitar (typ några cm i diameter, rätt rejäla bitar). Spara pumpakärnorna, torka och rosta dem (googla recept!).
  3. Baka pumpan i ugnen (på en plåt eller i den form som kakan ska gräddas i) tills den är mjuk, borde inte ta mer än en halvtimme.
  4. Låt pumpan svalna något och häv sen ner den i matberedaren, finfördela den däri. Eller kör den med stavmixern rakt i den bunke som du ska blanda i resten av grejerna i.
  5. Finhacka mandel och bittermandel (eller använd mjöl och arom), blanda med pumpamoset och alla andra ingredienser.
  6. Häll smeten i en ugnsform, typ normalstor. (…eh, 20 x 30 cm?)
  7. Grädda mitt i ugnen i en trekvart ungefär, se så den stannat och står still.
  8. Låt svalna något och ät med vispad grädde och lingonsylt. Du kommer närapå att svimma av matglädje!

Nästa gång ska jag prova att använda saffran istället för bittermandel, då blir det en falsk saffranspannkaka!

 

Inte en riktig fetaost

Nej, för den är inte grekisk eller gjord på get- eller fårmjölk ett endaste dugg. Men den var tänkt att bli fetaostliknande. Och den blev den väl, sånär som på konsistensen. “Liknande” är ju ett ganska vitt begrepp, och i detta fall betyder det att osten är vit och ganska salt. Eller väldigt salt, för den ligger i saltlake. Men inte så fast som feta, och den är allt lite mer fluffig i kanten än en fetaostkub.

Jag förstod först efteråt vikten av att hålla osten i press orrrrrrrdentligt i den senare delen av tillverkningen, jag fick helt enkelt inte riktigt till den processen. Därför fick jag inte riktigt ur all vassle, och osten blev stabil men krämig istället för fast och smågnisslig. Synd? Nej, såklart jättegott, men det blev något av en utmaning att salta ur den då. Alltså, den låg i saltlake ett par dagar, sen ska den helst vattnas ur lite innan den äts, för saltlaken är mest för förvaring. Meeen, om man lägger en krämig ost i sötvatten, då blir den ännu krämigare (typ, eh… flyter iväg). Och bara lite lite mindre salt.

Till nästa gång blir det alltså ost-i-press-med-större-tyngd. Lyckligtvis passar osten väldigt bra på pizza ändå, och den var delikat till vattenmelon och i laxbiffar. Inte så synd om oss idag heller, alltså. Puh.

Tvålsamhet

Den som väntar på nåt gott, och så vidare: nu är tvålarna klara. Tvålmassan på bilden skars itu redan när den var klar i mars, och nu har dessa bitar och deras slätare kusiner mognat färdigt. Varianten på bilden innehåller havregryn för en schysst skrubbeffekt.

Det är något alldeles särskilt att använda egen tvål. Receptet (tack igen, E!) bygger på talg från egna nötkreatur, och ger därför en breddad tacksamhet. Jag skulle önska mig ett recept som bygger helt på lokala råvaror, det ska jag prova nästa gång. Den här sorten innehåller oliv- och rapsolja, kokosolja, äggulor, mjölk, ullfett, bivax och doftoljor (bland annat ylang ylang och patchouli). Nästa gång blir det nog en utan kokos och olivolja, för att visa min vilja till lokal uppmuntran.

Resultatet då? Jodå, man blir faktiskt både ren och härligt mjuk av tvålen. Doften är ganska vild och grönt blommig. Som en djungelberså?

Kokosolja, vår tids mest överskattade olja

Nu har jag gjort nåt sånt där ätbart igen. Som man kan ha på kroppen, ni vet. Jag använde det här receptet, trots att jag egentligen inte gillar kokosolja. Inte som idé, inte som funktion. Årtiondets mest överskattade olja, om du frågar mig. I mat byter jag ut kokosolja rakt av mot smör, för det gör nytta flera gånger om. Utan smör, inga kor och inga bönder, och tvärtom. Utan smör, inga öppna landskap. Utan kokosolja, inga… nä just det. Heja smör, alltså.

Och på huden tycker jag att kokosoljan är helt klart uttorkande. Den ska vara typ maaagisk och helbrägdagörande, men prova själva att smörja den direkt på huden – känns det verkligen bra efteråt? Det luktar ljuvligt (om man gillar kokos, såklart) och smälter trevligt av kroppsvärmen, men det torkar ju ut för sjutton. Bu för det.

Meeeen, jag valde ändå att ha det i det här kroppssmöret, för jag ville göra recepträtt första gången. Kokosolja har ju en del fysiska egenskaper som nog kan vara essentiella vid just fluffigt kroppssmörande, och jag blev verkligen inte besviken. Himmelskt kroppsmör! Fluffigt, smältande, hungerframkallande väldoftande (trots att jag skippade eteriska oljor). Men nästa gång provar jag att byta ut kokosoljan mot något mer hudvänligt. BAH, liksom, ändå.

Vad varje skafferi bör få innehålla (någon gång ibland, precis som allting annat)

Det kan ha varit min längsta rubrik hittills, men det var det värt. För det handlar om surkål. Surkål borde egentligen heta gladkål, för namnet påverkar hur vi ser på saken. Och surkål gör dig glad.

Om du genast känner att NÄ, det gör mig oglad, då har du bara inte fått rätt burk än. Jag har i min jakt på goda bakterier landat i att göra egen, och jag ska nu ge dig en kort tour i hur det slutade lyckligt. Eller inte slutade – det hela har bara börjat. Hej då probiotika i piller, ni är dyra och tråkiga!

Överallt på internätz finns det gladkålsrecept, det är bara att googla. Jag använde mig av det här enkla, men kryddade annorlunda. Jag använde två mindre vitkålshuvuden, de rymdes fint i varsin burk. Den ena fick bli med kummin, den andra med färsk ingefära och äpple. De passar till olika, men någon av dem passar alltid!

Om du skyller din olust inför gladkål på att du blir gasig av kål: ät lite i början så magen vänjer sig. Det gör den, precis som med bönor och annat som anses gasbildande. Kummin anses hjälpa mot gasigheten, om du vill vara på den säkra sidan.

Varför ska man äta gladkål dådå?

  1. Det är gott
  2. Det gör gott
  3. Det är roligt att göra!

Du kan göra din alldeles egna variant, med till exempel morot eller palsternacka i, syra på bara! Gladkål är bara en början på din syrade resa. Kryddorna varierar du glatt på samma sätt, och är du osäker på hur gott det kommer bli: gör mindre satser i fler burkar. Om du valt något mindre supersmaskigt kan det ju få bli en mer medicinal burk? (Alltså, en du äter ur mer för att det gör gott än är gott.)

För syrade grönsaker ger mycket fint, förutom smaken. Har du lyssnat på de senaste årens tal om våra tarmbakteriers påverkan på hela vår hälsa vet du vad jag skriver om: vi behöver mer av de goda bakterierna. I syrade grönsaker bor det massor, och de är goda på riktigt! Inte new-age-tvångs-ätligt, utan på riktigt gott.

Nåväl, här är tips från coachen när du bestämt dig för att börja syra:

  • I all hantering av grönsakerna: var ren, använd rena verktyg. Om fel bakterier hamnar i maten kan även de växa till, och det blir inte gott. Det är ingen jättekänslig process, de goda bakterierna vinner oftast, men låt dem slippa ren smuts. Eller hur man säger.
  • Använd gärna matberedare eller dylikt för att riva grönsakerna, då går det blixtesnabbt och är väldigt ojobbigt. Jag skar mindre bitar av äpplet och rev ingefäran som jag sen mosade ihop med vitkålen.
  • Mosa grönsakerna rejält med händer (eller stötar av något slag). De ska verkligen mjukna och safta sig!
  • Lufta burkarna ofta, lite beroende på vad du har i dem. Kumminburken var inte så hemskt bubblig, den småpyste bara snällt, men äppelvarianten sa SPLOUSCH om jag inte öppnade försiktigt. Och var frikostig med det extra saltvattnet som hälls ovanpå för att ge rätt syrningsmiljö.
  • Tryck till grönsakerna då och då under syrningen, de vandrar gärna upp under processen.

Ps. I burken längst till vänster på bilden innehåller bara vanliga, torra havregryn. Helt osyrade, men även de väldigt goda. Ds.

 

Lättare att se inåt

Jag behöver inte vara på plats på gården för att göra reklam för vår fantastiska granne i norr: Egeryds. Från jord till bord: de har flera vägar dit. Här är några, och jag rekommenderar deras skapelser varmt. Det är en häftig känsla att kunna gå till grannen och handla till det dagliga brödet, och på vägen dit passera åkern som roten till allt det goda vuxit på. Och axet. Och… ja, ni fattar.

Allt det där stora lilla lilla känns viktigt. Extra mycket nu när världen utanför känns… svår. Ni vet.

Nu gäller det!

I helgen kör en korvbil härifrån oss i Närke till adventiga Tyresö. Boka era falu- och prinskorvar på stört, annars kommer ni ångra er! Det kan komma fler leveranser, men kanske inte före jul – så booooka prinskorv för sjutton.

Det finns tre färskfrysta superdupergoda julskinkor kvar att boka. Recept på rimning medföljer. (Innebär ungefär att man kokar upp salt, vatten och socker och häller över en skinka som sen står i kylskåpstemperatur i ca 2 veckor. Klart!)

Påminn er här om vad vi har att sälja.

Glada grisar blir till matglädje

Det är, som ni redan vet, en knepig sits vi sitter i. Vi föder upp djur på det sätt vi tror att de blir lyckligast, och sen skickar vi dem till slakt. Konstigt att vi kan säga hejdå till dem, när de varit våra kollegor på gården? Det kan man tycka, men vi försöker se det i ett större perspektiv.

Vi vill att folk ska äta kött som gjort nytta, och därmed lära sig att respektera och värdera det köttet högt. Kött av bra kvalitet från djur som haft det riktigt gott, det äter man inte av slentrian. När djuren sen betat, bökat, pickat och sprätt runt här hemma, då har de hjälpt oss att bruka marken, vårda hagarna – och dessutom givit oss gödsel för nya skördar. Det är inte att leva och dö förgäves!

Därför kan vi med stolthet meddela att våra glada äppelfestande utegrisar nu slaktats och blivit till god mat. Vi har en del till salu, och mer ska det bli (i form av korv). Bitarna är större än ni är vana eftersom våra grisar fått gå ute och växa långsamt till en imponerande storlek. Köttet har fått hänga några dagar, det hinns inte med på standardslakteriet. Men som sagt, detta är inget standardkött, det är helt fenomenalt!

Här är hela listan:

  • Fryst fläskfilé 300 kr/kg
    • Fläskfiléernas Rolls Royce! Hängmörad finfilé från glada utegrisar som ätit väldigt mycket äpplen. Kan det bli bättre?
  • Färsk karré 110 kr/kg
    • Rejäla bitar hängmörad fläskkarré med härlig marmorering, som gjord för grillen eller grytan! Inte helt benfri.
  • Fryst (nätad, ej kokt eller rimmad) julskinka 150 kr/kg
    • Unik julskinka, man kan nog kan kalla den naturligt äppelspäckad med tanke på grisarnas diet. Den är helt naturell, men vi skickar med recept för rimning. Det finns olika storlekar.
  • Fryst fläsklägg 70 kr/kg
    • Husmanskost när den är som bäst: rimma läggen och långkoka dem. Livet på en pinne!
  • Sparvåsen Falukorv 100 kr/kg
    • Lagom salt och lagom kryddig, tillverkad av Robertsons Charkuterier i Örebro. Säljs i bitar om ca 700-900 g, dvs som en standardstor falukorvsring. Sundare salthalt än standard-korven: 1,7 %. Köttmängd 63 %.
  • Sparvåsens Prinskorv 100 kr/kg
    • Ljuvligt trinda prinskorvar, lagom salta och lagom kryddiga. Paketen väger strax över halvkilot. Salthalt 1,7 %, köttmängd 63%.

 

Vi har även en hel massa fryst nötfärs från våra anguskvigor till försäljning. Vakuumpackade paket, väger 0,6-0,8 hg styck. 100 kr/kg.

 

Ps. Vadå äppelfestande? Jo, alltså, våra vänliga grannar har gett oss mängder med äpplen som grisarna ätit. M har räknat ut att de fick ungefär ett halvt ton grannäpplen under sina sista veckor – de gick sannerligen inte hungriga! Vår förhoppning är att det ger köttet extra god smak. Ds.

Ps igen. Julskinkan ska ligga ca två veckor i saltlag, det hinner ni med även om ni köper en fryst skinka om några veckor. Hav förtröstan! Recept skickar vi med. Ds igen.

 

Goa grannar

Vi har haft tur med våra grannar, det är ett som är säkert. När vi bestämde oss för att köpa gården hade vi inte gjort någon djupare inventering av hur många galningar grannskapet innehöll (trots att vi borde veta bättre, vi har bott nära såna förr), men det verkar inte ha gjort så mycket. Sparvåsens grannar är ju hur gulliga som helst! Galningar kan väl vara gulliga de med, men dessa är mer gulliga än galna. Tror vi?

Hur som helst fick vi en grann pumpa av en granne igår, och den blev syltad. Dock upptäckte vi halvvägs in i processen att vi hade för lite socker hemma, så pumpagrannen fick låna oss det med. Dubbelsnällt, liksom! Vi har sällan särskilt mycket socker hemma, är ju vana vid att ha honung i det mesta. Men just med inläggningar och dylikt (som inte ska frysas) använder jag socker. Min respekt för hushållskemin är grundmurad, en vill ju inte ha botulism, till exempel.

Förhoppningsvis botulismfri

Förhoppningsvis botulinumfri

Hur som haver, vi använde samma recept som på förra gården. Där odlade vi schwajnmånga och stora pumpor på en djupbädd, de trivdes vansinnigt bra. Mycket syltad pumpa blev det, och ugnsbakad pumpa, och falska ostkakor. Pumpa är väldigt användbart, och himla smidigt att hantera. Jämför pumpan med en annan läckerhet: jordärtskockor (som vi fick av samma granne, det gullet!). Iiiiinte lika lätta att bara hoppchoppa ner i en maträtt va? De är knöliga och små och gömmer jord i springorna. Men goda som sjutton, det förnekar jag icke. Det skriver jag under på. Häpp!

Att göra med plommon

Man kan äta plommon som de är, självklart. Man kan, om man vill, koka kräm och chutney och javetinteallt. Vi har gjort mos på två sätt i år, både i kastrull och på plåt. Olika smakeffekter, båda goda. Något mindre jobb med att passa på plommonen i ugnen, men det kändes som att en hel del torkade bort?

Å andra sidan blev det så mycket vätska av de kokade plommonen att jag fick hälla av en del och göra saftsås av. Inte dumt alls till mannagrynspudding!

Overkligt röd saftsås, jag vet. Men den var sån, jag lovar!

Overkligt röd saftsås, jag vet. Men den var sån, jag lovar!

Vi provade att göra katrinplommon, det blev syrligare än köpevarianten. Tveksamt om tiden vi la ner på passandet i ugnen betalar sig, men det är roligt att det går att göra. Det gav mersmak på torkande, i julklapp önskar jag mig definitivt en torkapparat.

Hur gjorde vi då? Jo vi skar plommonen mitt itu, såhär:

Kärnan är i vääägen, men annars är det mitt itu ju

Kärnan är i vääägen, men annars är det mitt itu ju

Vred om så att ena halvan lossade från kärnan och pillade sen bort kärnan. Det var olika hur bra kärnan gick att lossa, men estetiken på de torkade plommonen var inte högt prioriterad. Sen la vi plommonhalvorna på plåtar och lät dem torka på låg (ca 75 grader) i ugnen. Länge. Typ fem timmar längre än du tror. (Fortare hade det gått om vi haft varmluftsugn, meeen det har vi inte. Ugnen var gratis, så vi klagar inte på funktionsbristen, okejjjj?)

I rad i rad, man blir så glad!

I rad i rad, man blir så glad!

Ut ur ugnen kom dessa:

Fula men småsegt syrliga, inte illa!

Fula men småsegt syrliga, inte illa alls faktiskt

När vi ändå var i farten blev det plommonlikör också, men den sägs inte vara klar förrän i februari. Gjord på urkärnade plommon, några krossade kärnor, vanilj och vodka. Häpp!

Ini mörkt-å-svalt-mesej, nu ska du bli tantdricka

Ini mörkt-å-svalt-mesej, nu ska du bli tantdricka

Trots detta megamyckna plommonpysslande hade vi fortfarande frukt kvar. Det fick bli en enkel plommonkaka, med en fettförutan-botten som det hyvlades smör på innan den fick pärlsocker och lite frön på. Och nog blev den ätbar.

Googla på "enkel plommonkaka" så dyker den här upp som första träff.

Googla på “enkel plommonkaka” så dyker den här upp som första träff.

Är ni plommonmätta nu?