Jag har gett upp hoppet om mänskligheten

 

Det betyder inte att jag inte kan se det vackra som finns omkring oss, eller att jag inte vill fortsätta hålla rent framför min egen glashusdörr. Men i det stora hela är det tyvärr kört för mänskligheten.

Jag hyste större hopp förut, trodde att de som bestämmer kunde fatta bra beslut. Kunde se när det brådskade. Men de är bara små hungriga människor, de med. De borde ha satt ner foten, sagt stopp. Men de bara debatterar och tar lunch och går hem. Överallt i världen.

Det är naivt att tro att viktiga förändringar kan gå fort. Men när det handlar om så stora saker som hela världens möjligheter till grundläggande sjukvård kan man tycka att regeringar och presidenter borde GÖRA NÅT. Typ nyss! Den nya digerdöden flåsar oss i nacken, och vi bara skrattar åt att det kittlar.

Jag pratar som vanligt om antibiotikaresistensen, den som hotar varendaste en av oss. Den som sprider sig och kan ta kål på både dig och mig och vem som. Inom en snar framtid kommer mänskligheten ha fallit för eget grepp. Cancervården får lägga ner, transplantationer blir omöjliga, enkla ingrepp som blindtarmsoperationer blir direkt livsfarliga, neonatalvården kommer inte kunna rädda de små späda barnen, människor runt omkring oss kan komma att dö av sår eller infektioner som vi förut bara tog lite piller mot.

Domedagstankar? Skojar eller överdriver jag? Nej, dessvärre. Vi är på väg tillbaka till tiden innan antibiotikan upptäcktes. Resistensen mot antibiotika sprider sig, och mänskligheten tittar bara på. För det är enklast så. För att hejda resistensspridningen måste vi ju agera och tänka själva, och det orkar vi ju inte. Och nej, det är tyvärr inte så enkelt som att uppfinna en ny sorts antibiotika. Vi ligger hela tiden steget efter biologin här, och vi kan inte lägga ansvaret på tekniken. Den är körd.

Jag vill skrika i min megamegafon att de som bestämmer måste förbjuda missbruket av antibiotika nu. Genast! Inte skriva handlingsplaner för saker som eventuellt kan komma att hända 2025. Nu genast! SLUTA ge djur antibiotika i förebyggande syfte (obs, förbjudet i Sverige sen 30 år, men pågår på många ställen i världen), ge dem mer utrymme och håll rent hos dem istället! SLUTA sälja antibiotika utan recept (obs, inget svenskt problem)! SLUTA låta läkare eller veterinärer sköta försäljning av antibiotika (obs, sker inte i Sverige), så att de tjänar pengar på att patienten får antibiotika. SLUTA kräva antibiotika när du själv går till läkaren med en okomplicerad virusinfektion! SLUTA ta lite överbliven antibiotika “för säkerhets skull”! SLUTA turista blåögt i länder där antibiotikaresistensen är så utbredd att du riskerar att få med resistenta bakterier hem i tarm eller sår!

Är det för mycket begärt, herr Gemene Man och fru Den-som-bestämmer? Orkar du inte bry dig? Men så skaffa dig en annan planet då, för du får inte bo kvar här och sabba min.

 

Ah, du undrar såklart. Vad kan just du göra åt det redan idag? Du kan göra något enkelt: köp svenskt om du köper kött och mjölkprodukter. Börja där. I Sverige får djuren ytterst sällan antibiotika, och aldrig i förebyggande syfte. Och kräv att den som köper in maten som du får på restaurang/skola/förskola/sjukhus gör detsamma. Och om du har en megamegafon, använd den för att sprida kunskap som kan rädda liv.

Behöver du fler argument? Läs här, det står väldigt bra formulerat där!

4 thoughts on “Jag har gett upp hoppet om mänskligheten

  1. Jag skriker gärna i kör med dig. Så länge det inte handlar om just mig (alltså gemene man) är man gärna med på tåget. “Ja, vi sopsorterar och han aldrig apparater i standby ” säger folk stolt och bokar i nästa andetag en resa till Thailand. Eller en helg i New York. Det kostar den nämligen inget att sopsorteta. Det är ingen uppoffring. Men att avstå sin resa, nej då sätter man händerna för öronen och tittar åt ett annat håll. Min granne är ett exempel på den där sorten. Hon som när det närmar sig lunchdags tar bilen till centrum och köper “mat” på McDonalds. Det är en fem minuters promenad dit. Hellre än att koka lite pasta och göra en tomatsås, eller varför inte en tallrik gröt , smörgåsar eller rester, väljer hon bilen och skräpmat. Folk tänker inte. Det är jobbigt att gå så då tar jag bilen. Jobbigt att införväg tänka ut lunchat och handla hem ingredienser.

    Usch. Blir så ledsen. Och precis som du, uppgiven. Folk VILL inte förstå att det kommer att kosta att göra förändringar. Muskler är inte något du plötsligt får, du måste träna en hel del. Lägga ner arbete. Tid. Ork. På samma sätt är det med vår planet. Det är enkelt att välja den billiga köttbiten från Danmark. Så därför gör folk det. En del vill säga att det är en ekonomisk fråga. Att det svenska köttet är för dyrt för många. Ja, men då är vi där igen. Det krävs tid, ork. En insats. En planerad matsedel. Med billig mat. Bönor. Rotfrukter. Grönsaker som går att variera i oändlighet. Och en bra, frisk köttbit ibland.

    Men Folk vill inte. Det kostar nämligen dem nåt. Eftertanke. Planering.
    Fy fan.

    Men heja dig!

    /Marie (från gymnasiet)

    • Tänk om alla unde tänka efter lite. Alla måste inte göra rätt alltid (vem gör det, liksom), men vi skulle behöva ta mer ansvar för våra handlingar. Ibland känns det ju som att det inte spelar någon roll vad just vi gör, men visst spelar det roll.

      Du är klok du, Marie.

  2. Klokt, som vanligt!

    Igår tog jag faktiskt rödbetsbiff när vi åt ute. De hade en enda rätt med svenskt kött och den var slut. Intressant att de andra tre i mitt sällskap också “tycker det är viktigt” och att “det kan nog göra skillnad” att fråga efter (och välja!) svenskt, men tog hamburgare från okänt land. Det är den där uppoffringen som tydligen är för stor… Jag gillar kött och hamburgarna såg fantastiska ut, men det smakade bra med vegetariskt också :-)

    Jag ska försöka komma ihåg att länka hit från oss, väl talat!

    • Det är ganska lätt att tänka rätt, men svårt att göra det. Blev tydligt där!

      Tack för länkning! Och det är du som är klok, det vet du.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *