Trapphallens pånyttfödelse

Det är ett tag sen den här bilden togs, men än är inte trappan och trapphallen helt färdig. Lumppappen sitter uppe, som ni ser, men färgen kommer först i slutet på veckan. Ett färgprov är gjort, och vi valde en som heter ljus pärlgrå från Auro. Den ser nästan vit ut, men passar bättre än vitvit till allt det gammelvita som redan finns. De lister som är smutspersikofärgade (!) får färg från Ottossons färg, nyans Varm Gråton.

Ursprungsläget. Uäcks.

Ursprungsläget. Uäcks.

Jag blundade länge för trappans usla skick, men det är en stor lättnad att ha tagit tag i det. Så skönt att få ut heltäckningsmattan och täcka hål och ojämnheter i väggarna. Hålen kom sig av att det stod omöjligt stora möbler på övervåningen när vi flyttade hit: de gick helt enkelt inte att få ner utan att få med sig en bit av tapeter och underlag. Vad sägs om en halvtonsbäddsoffa och en tramporgel en trappa upp? De måste i princip ha varit platsbyggda, för inte rymdes de i någon trapp inte!

Trappan uppifrån, plus lite spackel.

Trappan uppifrån, plus lite spackel.

Lite spackel fick jämna ut de djupaste hålen i väggen, men mindre ojämnheter tar lumppapp bort helt. Jag gillar verkligen det enkla i lumppappandet, det skrev jag om redan förra gången vi höll på med det. Vi köper det på rulle och river bitar som sen tapeklistras på plats, något överlappande varandra. Men det är ingen mönsterpassning, rutorna sätter man som man behagar. Storleken på rutorna anpassas efter lust, plats och dagsform, det spelar liksom ingen roll. Ytan blir mjuk och vänlig, och lite lapptäcksliknande.

Mattan bortriven, en skiva under bryts lätt bort.

Mattan bortriven, en skiva under bryts lätt bort. (Förlåt suddigheten)

Under heltäckningsmattan satt tunna skivor som dolde gamla trätrappans raspiga skönhet. Bort med dem! Lite pilligt att slipa bort listernas gamla lim frampå stegen (som sen ska förskönas ytterligare), men den ojämna ytan på stegträet får vara kvar – det är bra mot halka. Ljusare ska stegen bli, men troligen inte helt vita. Vi har bott med vit trappa förut, och det är inte något självändamål att kunna se vartenda litet pollenkorn och hårstrå. Tyckerja.

Hjälpreda i riveriet

Hjälpreda i riveriet

Nåväl, vi får la återkomma när det ser lite mer ut för världen. Och ni får bärga er!

Ingen bild på eländet

Ni skulle se det nu. Snön är borta, leran och smutsgruset är framme. Det som göms i tö, och så vidare. Hua.

Jag tog inte med kameran ut imorse (den hade nog blåst bort då, det var RUSKIGT stormigt), annars hade ni kunnat få se eländet. Nu får ni föreställa er uppgrävd mark med snickerispill och lekattiraljer om vartannat. Högar och ohögar, mycket oskönt för ögat. En byggarbod, lera, en delvis nedplockad byggställning, lera, några kasserade balar, lera, emballageplast, lera, lera, lera. M har röjt en del, men det går inte att hinna ikapp allt.

Djuren lerar ner sig när de klafsar i de blöta delarna av hagen, och sen schlafsar de vidare till liggytan som de skapat runt matningen. Och lägger sig där. Manba HALLÅ, ni har faktiskt en torr ligghall i ladan, skärp er! Pust. När det torkar upp lite ute får vi rykta av dem de missprydande fläckarna, för korna ryms inte i vår annars mycket hungriga tvättmaskin.

Apropå det är det en ren fröjd att tvätta nu, med maskinen inne och förbättrade torkmöjligheter. Det låter otroligt banalt, men jag njuter. Golvvärmen har äntligen kommit igång, bara en sån sak. Efter att ha levt i undantag och vardagsmisär så länge nu är alla förbättringar viktiga för både fysisk och psykisk hälsa. Sörrni.

 

Ps. Bilden är från innan snön kom och föreställer en vilsekommen bit prydnadskål. Mycket prydsam, kan jag tycka. Ds.

Min utsikt när jag skriver om vår insikt

Vackert ute! Dags att skriva om något jag tänker på en hel del, och ändå försöker att inte oroa mig för mycket över. Kemikalier. Svårt det där. Såhär är det:

En del tycker att vi är knäppa, knepiga, udda, och åter andra tror nog att vi är snåla. Varför? För att vi gillar använda saker.

Vi har försökt köpa det mesta begagnat till renoveringen, och ärvt en del av vänner och släktingar. Badkaret fanns på en lokal köp-å-sälj, handfatet var mina föräldrars, toaletten tillhörde en M-morbror, diskbänken kommer ur ett gammalt kök och så vidare. Inte bara för att det är billigare så, det finns många fördelar med använda ting. Det är väl hållna saker som inte alls var skrotfärdiga, de var bara utbytta mot nyare. Vi gillar att sakerna har en historia, och dessutom slipper vi nackdelarna med helt nya grejer.

Det senare blev väldigt tydligt när vi körde igång den nya tvättmaskinen. Jo, den köpte vi ny. Den maskin vi köpte begagnat när vi flyttade in får köra grovtvätt ute i mjölkrummet nu. Vi fick vädra intensivt de första gångerna nymaskinen användes, det känns på ångorna att de inte var hälsosamma. Elektronik i allmänhet och plast i synnerhet är ofta flamskyddsbehandlat på fabrik, och det avges extra mycket i början av prylens liv. Det är därför man inte ska ha elektronik på barnens rum eller där vi sover, för att minska insupandet av dylikt päckligt.

Det förvånar mig faktiskt att inte ännu fler insett fördelarna med begagnat. Begagnade tyger och möbler gör att du själv slipper tvätta bort eller vädra ut flamskyddsmedel, smutsavstötande medel och kemikalier som används vid färgning och blekning. Egentligen kunde begagnat vara dyrare än nytt, eftersom man får hälsofördelar på köpet.

Det finns såklart baksidor med gammalt också. Ni vet säkert redan att plast mjukare än lego (enkel tumregel!) kan innehålla mjukgörare som anses hormonstörande. Dessa ämnen frigörs i större koncentrationer vid uppvärmning, och det är därför man till exempel inte ska värma mat i plastlådor. En del saker kan vara svåra att hitta i annat än plast (pottor till exempel), och då är det faktiskt bättre att köpa nyare plast än gammal. Plast tillverkat inom EU är också att föredra framför annan import, för här finns striktare regler gällande mjukgörare (ftalater framförallt) och annat.

Vem sa att det är lätt att vara människa? När det viktigaste av allt är att inte oroa sig för mycket…

Ur det gamla, med det gamla

Vi bor i ett hus som måste växa med oss. Det är ursprungligen en närkestuga, utbyggd i två, tre omgångar av tidigare ägare. Som ni redan vet ska huset nu få bli ännu lite mer än en stuga, med hjälp av lokala hantverkare. De fixar nytt avlopp, nytt värmesystem, flera fönster och en altandörr i matsalen, en hel massa lister och foder, en enkel toalett i ladugården, ny (begagnad) diskbänk i köket (så att vi kan diska med utsikt!), ny faluröd panel på den del av huset som får nya fönster – och framför allt: ett nytt badrum med tvättmaskiiiiin.

Det tidigare badrummet var (som ni redan vet) helt slut, och superpyttelitet. Nu har vi plats för tvättmaskin, och snart även plats att hänga tvätt. Rummet är helkaklat med helt vanligt vitt (15×15) kakel som vi fyndade på Blocket, och varmtegelrött klinkers – som ska bli golvvarma. När värmesystemet är igång. Än så länge är de mycket golvkalla…

Förra ägaren rev ut det fungerande vattenburna systemet som värmdes av en kökspanna. Han ville istället sätta in luftvärmepump, men hann inte innan vi köpte gården. Vi värmde oss med hjälp av kaminen förra vintern, för det fungerar så länge vintern inte är för svår och vi håller oss hemma. Men nu blir det en rejäl vedpanna med acktankar i bykstugan, och en kulvert in till huset. I år kommer (förhoppningsvis) varmvattnet räcka till ett bad!

210

Idag fick vi upp lite badrumsskåp och toalettpappershållare, bara en sån sak. Kaklet vid diskbänken fogades, hålet för ingången till vattnet i huset blev tätat och igengjutet, hyllor monterades under diskbänken och det grejades hej vilt ute. M har inte rapporterat utearbetet än, men det var nåt med byggnadsställningar och ventiler?

Arkivbild

Så får det vara, nu när vi bor i kappsäck. Arkivbilderna får hagla. Eller regna, precis som här utanför fönstret.

Hemmavid har M och A gått loss på pyttebadrummet med diverse hårda och vassa ting. Borta är det gammelsmutsiga, snart kommer nyfint in. Vi är annars försvarare av begagnat och gammalt, men i badrummets fall hade det gått från schnyggammalt till blä. Som vi säger i branschen. Och begagnat blir det ändå till viss del, men inte så slitet som det (nu av M och A) utslitna. Ni får se, tids nog.

Arkivbilden får symbolisera den allmänna utvecklingen och förbättrandet: Lilla Eu kan greppa och fixa med babygymmet på egen hand nu – bara en sån sak! Det kan hon göra var som helst i världen, för henne är hemma där Mjölkproducenten är.

 

Både här och där

I skrivande stund befinner sig icke matmor på Sparvåsen. Alltså, jag är inte hemma, jag skriver fråmm abråååd. Eller nä, jag är bara någon mil bort, men jag kan inte se vad som försiggår på gården. Ändå tänker jag försöka förmedla det, såhär lite på håll.

Häromkvällen såg det ut som på bilden: en maskin i vila. Men på dagen gräver maskinen en kulvert för att leda värme från det blivande pannrummet i bykstugan. Samtidigt grävs nytt avlopp (så att vi förhoppningsvis slipper avloppsvatten i dricksvattenbrunnen), rustas badrum (från två kvadrat till knappt sex), sätts in (gamla i och för sig) fönster och altandörr, och kanske äntligen lite lister. Allt på en gång! Gissa om det är rörigt… Huset är inte stort från början, och med allt på fel ställe blir det kaotiskt.

M är hemma och gör allt det som hantverkarna kan behöva extrahänder till. Dessutom är ju djuren kvar, dem fick jag inte med mig i bilen hit. Men barnen fick plats, som tur var.

När vi köpte gården var den i behov av en hel del. Även efter den här jätteinsatsen kommer det finnas saker att få ordning på (fasaden till exempel…), men då har vi åtminstone ett riktigt badrum och ett värmesystem. Och kanske rent dricksvatten! Med det kommer man långt.

Titta vad vi heata

Vi får ett värmesystem! Eller, tja, får och får. Vi betalar för att få det installerat. Man kan värma huset med den kamin vi har i kaminrummet (var annars?), men det systemet bygger på att vi alltid finns där för att stoppa in en vedklabbe till. Det något modernare värmesystemet som är på ingång kommer vara lite mer flexibelt än så, tack vare en rejäl vedpanna och ack-tankar.

Nej, inte vemodiga ack-möda-tankar. Kebabiga tankar, såna som lagrar värme. Minns ni? Fast det blev inte de gratistankarna, dessvärre. Men ack-tankar blev det. Eller blir, för de är här inte än.

Men några av radiatorerna är det, vita och vänliga. Välkomna, värmevänner!

M öppnar kebabhak?

Det finns även här i trakten något så praktiskt som en lokal köp- och säljsida på fejjan*. Lövv it! Vi har hittat många nödvändigheter där till mycket överkomliga priser. Bland annat har vi fyndat en lie, en kökssoffa, ett badkar (till kvigvatten), en regntunna (till kovatten(!)), en bokhylla, ibc-tankar, en lekstuga å javetinteallt.

Senast kom M hem med tre jättekebaber. Han hade väl köpt för många nödvändiga saker, var tvungen att skoja till det? Alltså kebaber som i jättemycket-kött-på-rulle, såklart?

Man skulle också kunna använda dem som en del av ett vattenburet värmesystem, men det tyckte såklart värmesystemskillen var dumt. Man måste köpa nytt. Så kebab fåre bli, ackumulatortankar är ändå alltför knöligt att skriva.
* = annat ord för Facebook, medvetet töntigt ordval

Lite struntprat om lumppapp, täxämpäl

Lumppappen var en klädsam väg att göra ena väggen vitare i stora rummet, och roligt var det att få den på plats. Pappen var inte på långa vägar så slipprig och sladdrig som microliten, den moderniteten var verkligen inte nybörjarvänlig. Meeeen, nu får det ändå bli mer microlit på nästa vägg. Har vi alltså redan lyckats glömma av frustrationen vi kände när vi senast umgicks med den? Näj, det har vi icket, var så säkra!

Varför inte mer papp dåra? För att den är slut, och rullen med microlit står och skrattar åt oss i ett hörn. Verklighetens vitmålade vitöga har målat in oss i ett vitt hörn, och vi biter i det vitmålande äpplet. Typ.

Annars kan vi ju alltid prata lite om vädret?