Orvar (och de andra) med regnbåge på

Ni är alldeles säkert gruvligt nyfikna på hur nötterna och bälingarna ter sig nuförtin. Såhär såg de ut i regnbågsljus häromdagen, se och njut!

- "Vafför sitter du där på marken, matte?" Skeptikern Niklas tar aldrig ut segern i förskott.

– “Vafför sitter du där på marken, matte?” Skeptikern Niklas tar aldrig ut segern i förskott.

De sköter sig bra i markerna, djuren. De betar och växer och håller beteshorisonten öppen och fin. Vad vore beteshagen utan kritter? Risig och dyster, mörk och onödig.

 

Niklasrompa och Nat-ann-skalle. Det bästa av två världar.

Bakdel och framdel. Det bästa av två världar.

Ute är det sensommarkväll just nu, och från min plats vid matsalsbordet ser jag flocken beta därute. De äter utan brådska, går med långsamma dröjande steg i augustihagen. Det är vackert att se.

315

Lennart blir utstirrad av Adrian. En helt vanlig dag alltså

Just ikväll verkar de faktiskt inte ha så mycket hyss för sig. Inga rattirallanräjder över stock och sten, ingen Orvar som jagar lammen. De bara betar och har det trevligt, som på vilket afternoon-gräs som helst.

311

Hagen, sedd genom trädgårdsdjungeln.

Om gris ska vara gott

Jag ska göra det lätt för mig, och er. Det finns så mycket att förmedla, men i korta ordalag gäller: om du ska äta gris, välj en glad gris. I detta ligger så väldigt mycket, och vill du ha en snabbkurs i nordbons förhållande till grisar, lyssna på detta P1-program om grisen. En halvtimme av ditt liv, ge grisen det.

Vad är en glad gris? Jag tror att jag kan uttala mig om detta, som veterinär och grisägare. En glad gris är en bökande gris. I radioprogrammet får ni höra det mycket målande exemplet att en produktionsgris (inomhus, betonggolv, eventuellt lite strö) sover 19 timmar per dygn och äter 30 minuter. En utegris födosöker (dvs bökar, betar, äter) 14 timmar per dygn. Oavsett hur mätt den är! Den är gjord för att böka, pilla, leta. Får den inte utlopp för detta behov blir den deprimerad och frustrerad. Vem vill äta deprimerat kött? Hur gott och hur nyttigt kan det vara?

Varför får inte alla grisar böka? För att det är dyrare. Det går åt mer mat om grisen gör av med kalorier på att röra på sig ute. Dessutom har man avlat på broilerliknande grisar som är gjorda för att växa snabbt, inte för att klara utomhuslivet. Vem avgör om grisen ska få vara glad? KONSUMENTEN. Du alltså.

Dessutom: en stor del av grisköttet som säljs i Sverige är importerat, speciellt ute på restauranger och i färdigmat. Det du då tvingas äta har fötts upp med sämre djurskyddskrav än i Sverige och ofta givits antibiotika i förebyggande syfte. Det ger ett olyckligt kött som dessutom riskerar dina möjligheter att få bra sjukvård i framtiden, på grund av de antibiotikaresistensproblem det skapar. Även av rent egoistiska skäl är svenskt kött alltså bäst, om du vill kunna byta ut en höft när du blir gammal, eller erbjuda dina barn eller barnbarn medicin mot infektioner. Varenda liten salami från standarduppfödd gris är ett hot mot den globala hälsan! Och din. Fattaru?

Kort sagt: kräv svenskt kött när du ska äta och välj i första hand utegriskött. Allt annat är (på riktigt!) idioti. Ditt val spelar stor roll.

 

 

Lammlådor, skynda skynda!

Nu är vi ute i sista minuten, men så blir det ibland. Vi hade alla lammlådor bokade långt innan det var dags för slakt, därför har vi inte lagt ut information om dem här på sidan. Nu blev det avbokningar, och på så vis har vi fått två lammlådor kvar till salu.

Det är våra fina dala päls-fårkorsningslamm vi säljer kött från, och de gått hela sommaren och betat våra hagar och skogsdungar. Vi körde dem sedan själva till det lilla gårdsslakteriet Sörgården. Vi är så glada att det slakteriet finns, de tar så bra hand om djuren både före och efter slakt.

Köttet hängmöras och styckas sedan enligt följande:

  • Lammkotletter
  • Fioler
  • Hals (till gryta)
  • Lägg
  • Sågad bog (till gryta eller stek)
  • Färs

Lådorna levereras redan imorgon kväll, den 9 november, till Örebro och Tyresö! Kilopriset ligger på 160 kr och lådorna väger 10-15 kg, troligen närmare 15.

Välkomna med er beställning!

Kärleken till livet och maten

Nu har våra anguskvigor åkt till slakt, och det var med blandade känslor vi såg dem åka. Vi vore inte bra djurägare om vi inte kände starkt inför liv och död. Det är inget att hymla med att det är tveeggat att föda upp djur till slakt. Helt säkra är vi dock på att köttlådorna som levereras blir av den bästa kvalitet, för kvigorna har haft det bra hela vägen.

Vi har nu fått ett datum för hämtning av de färdiga lådorna. Det är med glädje vi kan meddela att kvigorna kommer hinna hängmöras i nästan två veckor, vilket ger ett extra mört och fint kött. Den tredje november på eftermiddagen i Kumla, och senare på kvällen finns lådorna i Tyresö för avhämtning. Jag kommer meddela de som bokat lådor imorgon (fredag) med tid och plats för hämtning.

 

 

Betandets ädla konst

När våra kvigor kom till oss var de rätt okunniga i betandets konst, och dessutom var de tonåringar i skallen. De drev hit och dit i hagen, helt stokastiskt och ganska oseriöst.

En röd svart angus?

En röd svart angus?

De lajjade med träden i dungen, de småbetade lite mot vägen till, de strövade och småpratade. Man kunde riktigt höra deras domba-jaba-samtal genom mu-ljuden.

Varg och Annika

Varg och Annika

Pärla däremot, hon kunde beta hon! Och kan, självklart, för hon är fortfarande en mogen ko och gräsätare. Hon äter metodiskt och tryggt, går med stadiga och harmoniskt dröjande steg över ängen. Hennes multag kan man lita på, de betar bra.

Omfamnande svansföring

Omfamnande svansföring

Annika var väl någonstans mittimellan. Tonåringsflamsig med de andra i kvigflocken, säkerbetande med mamma Pärla. Hon hade ju gått med sin mor och betesövat sen kalvsben, precis som Orvar nu oavbrutet tragglar betesläran.

Nu är hela högen ko-lika i sitt gräsjagande, hafsfladdrar inte det minsta. Och de har gjort stor nytta både på äng och i lundar. Utan dem skulle marken vara beroende av maskiner eller helt enkelt växa igen. Å då snackar vi inte höga furor eller vackra hallonsnår, utan machetetät sly och busksunk. Sverige behöver betande djur!

Äntligen dags!

Nu är det dags att beställa köttlådor för vinterns behov av ädelt nötkött. Jag vet att ni väntat och längtat, nu är stunden här!

Om ni ska äta kött ska ni välja kött från djur som haft det bra, och från djur som hjälpt till att hålla det svenska landskapet öppet och levande. Dessutom ger svenskt kött arbetstillfällen på plats och garanterar ett fortsatt gott djur- och smittskydd i Sverige. Så enkelt och så komplext är det: ditt val räknas!

Därför är vi extra glada över att kunna erbjuda köttlådor från våra naturbetande anguskvigor, slaktat och styckat lokalt. Köttet hängmöras en vecka, och levereras vakuumpackat och detaljmärkt i 20-kilos-lådor. Ni får både ädlare delar, stekar, kokkött och färs i lådan, och hållbarherten i kylskåp är ca en månad i vakuumförpackningen. Kilopriset är 140 kr, och lådan innehåller ungefär hälften färs.

Ni kan hämta köttet här på gården utanför Stora Mellösa, i Kumla, Örebro eller i Tyresö. Vi har tidigare ordnat med hemleverans i Stockholmsområdet, och det kan nog ordnas även denna gång.

Leverans blir i mitten på oktober, datum spikas när vi fått exakt slaktdatum av slakteriet i början av oktober. Antalet köttlådor är begränsade – boka er låda snarast!

Här hittar ni information att ladda ner, med ytterligare detaljer och kontaktuppgifter: Köttlådor 2015

Grisinformation

Det var ett tag sen ni fick träffa gresarna, eller hur? De har det bra i sin nu ganska bruna hage, de har bökat upp varenda liten kvadratcentimeter. Varma dagar badar de gyttjebad, solar, gräver ner sig under rishögen eller ligger i skuggan av sin hydda.

Pierre, husseknäaren

Pierre, husseknäaren

Grishuset är förresten snart för litet och får byggas ut, trynisarna växer ju som sjutton! Men än är det somrigt nog att slagga under bar himmel, hårdare tider kommer…

Lelle Lars, alias Silvernos

Lelle Lars, alias Silvernos

Det är så roligt att se grisarna kuta runt i sin hage, de kan verkligen få riktiga ryck. Grymtar till och far iväg, bara på skoj. Då måste de andra kuta efter, och grymta lika uppjagat. De jagar varandra, stångas lite, far runt. Och strax därefter bökar de lika djupt och koncentrerat som innan. Kutandet ett minne blott.

Jenny, måndagsexemplaret

Jenny, måndagsexemplaret (men det får ni läsa mer om en annan gång)