Alla köttlådor med kött från hängmörade Anguskvigor är nu sålda, utom de fyra lådor som är från den kviga som av slakteriet klassades som mellankalv. Det ger ett ännu finare, ädlare kött som vi därför väljer att sälja separat. Vi säljer den i kvartar, vilket innebär att man får alla delar av mellankalven, inklusive filéerna.… Läs mer Fyra unika lådor och tio sagolika filéer
Nu har vi äntligen bestämt oss för ett gårdsnamn. Trots idogt letande på gamla kartor och i folks minnen har vi inte hittat något namn på den lilla gård vi bor på. Vi fick ta saken i egna händer och fundera på vad vi tyckte passade. Byn vi bor i heter Åsby, det är sen… Läs mer Vi har bestämt oss!
Nu har våra anguskvigor åkt till slakt, och det var med blandade känslor vi såg dem åka. Vi vore inte bra djurägare om vi inte kände starkt inför liv och död. Det är inget att hymla med att det är tveeggat att föda upp djur till slakt. Helt säkra är vi dock på att köttlådorna som levereras… Läs mer Kärleken till livet och maten
Orvar och Pärla. De två namnen passar liksom inte alls ihop, tycker jag. Orvar låter så korvigt, och Pärla så glansigt. Men djuren som heter så på vår gård passar ihop, alldeles precis perfekt. Och de båda passar väldigt väl in i flocken, som tur är. Men ibland går de undan och är helt för sig… Läs mer Kossera och ko que sera
Det var lite skumt i ladan när jag tog kort på våra nyaste flockmedlemmar, men ni kan se något av hur de ser ut. Niklas vilar och är alldeles suddig, och 977 Karin var inte stilla nog för att riktigt fastna på bild. Men ändå, hon är där! Det är inte optimalt att ha en… Läs mer På nära håll
Om ni följer oss på facebook vet ni redan att 977 Karin och lillkalven Niklas har flyttat hit. Karin är en ekologisk mjölkko från en bonde i närheten, och hon har fått en adoptivson med sig hit. Tanken är att hon ska ge Niklas all den mjölk han behöver, och överskottet går till oss. Som… Läs mer Karins håriga bröst
Pyramus och Thisbe, vårt föräldrapåfågelpar, har (som skrivet) ÄNTLIGEN lyckats få egna små att älska och vårda. Det var sannerligen på tiden, de har flera års tragisk barnlöshet bakom sig. Misslyckade ruvningar av så många olika anledningar, men skam den som ger sig – nu har de fyra pyttar. Allt Pyramus’ dansande, allt Thisbes tålmodiga… Läs mer Våra fyra yngsta
Sommarens första och största maskinkläckta kycklingflock är något utöver det vanliga. Ingen kan krylla som de! Nog för att de präglas mer på människan när de inte har någon befjädrad mor, men de här är ju helt folktokiga. De ser ut som minihönor nu, långt ifrån duniga, men de piper fortfarande som fjyttesmå fågelbarn. När… Läs mer Över-fötterna-tama höns
De samlar sig för avfärd, våra långväga vänner. Vackert och vemodigt att se och höra dem. Inte för att hösten bara innebär ett slut, det är ju en början och en mitt också. Meeen. det är ju så: förnuft och känsla kan en ha. Men inte samtidigt. Här hos oss på gården har fåglarna blivit… Läs mer Plus/minus fågel
När våra kvigor kom till oss var de rätt okunniga i betandets konst, och dessutom var de tonåringar i skallen. De drev hit och dit i hagen, helt stokastiskt och ganska oseriöst. De lajjade med träden i dungen, de småbetade lite mot vägen till, de strövade och småpratade. Man kunde riktigt höra deras domba-jaba-samtal genom… Läs mer Betandets ädla konst