Tittar ut genom hönsnätsrutan

Jag är på plats igen, både bildligt och bokstavligen. Semester var skönt och helt nödvändigt. M fick ingen lång vila, han har ägnat nästan hela hetsommaren åt att renovera boningshuset utvändigt. Alla detaljer är inte på plats än, men det har hänt mycket. Bilder kommer!

Datorn fungerar faktiskt idag, det har den sällan gjort i sommar. Atikmpagsys-strejk, fläkt på ständigt högvarv och blåskärmar in absurdum har det varit, eller bara ett enda stort roterande väntehjul i eeevighet. Jag håller på att lägga över allt av värde på dropbox och liknande, för det är nog bara en tidsfråga innan den här gammeldatorn packar ihop totalt.

Om det där med att jag gett upp om mänskligheten (igen): Jag fyller snart år, och i födelsedagspresent önskar jag mig SKÄRPNING från alla som fortfarande köper och äter importkött och importmejeriprodukter (ost, yoghurt osv). Tack på förhand!

Vad händer annars här på Sparvåsen? Kycklingarna växer, solrosorna (som slarvsparvarna sådde i vintras) blommar överallt, lammen vilar i skuggan när solen skiner, de runda morötterna har blivit ganska träiga (men funkar bra att koka), hönsen turas om att lång-ruva i tomme, grisarna är väldigt olika hungriga men väldigt lika kuttokiga, en kull tornseglare matas än i holken på vedboden, människobarnen ömsom kivas ömsom idyllrar sig, och hunden Britta har fyllt åtta hela år. Känner ni er uppdaterade nu?

 

Att titta på glada grisar utan att känna förtröstan

Det är roligt att ha glada grisar i hagen, det säger sig självt. Och vissa dagar räcker det för mig. Men många andra dagar blir jag så nedslagen av allt elände och all idioti ute i verkligheten, då tröstar mig inga grisar i världen.

Ovetande om vad matte tänker för trista tankar

Ovetande om vad matte tänker för trista tankar

Här hemma försöker vi göra det mesta rätt, men inte ens vi hinner fatta alla rätta beslut. Vi handlar som vi tror man ska, både i mataffären och på andra plan. Vi försöker att vara resurssmarta, vi köper begagnat, och vi flyger inte till Thailand. Men till vilken nytta?

Det finns så många som inte alls bryr sig om att ta ansvar, visa hänsyn eller ens förstå vidden och vikten av sina egna handlingar. Och varför ska vi då själva fortsätta handla rätt? Varför ska inte vi också balla ur och göra precis som vi känner?

Jag tror inte att det skulle göra mig eller oss gladare, inte mer än på väldigt kort sikt. Lufttorkad skinka från ett land som missbrukar antibiotika i sin djuruppfödning (och till folk, givetvis) så till den grad att mina barn antagligen inte kommer kunna få medicin mot vanliga infektioner – det är ju inte gott. Inte ens om man blundar riktigt hårt.

Bökar och betar, precis som en annan borde

Men om ni undrar varför bloggen är så tyst ibland så är det ofta därför. För att jag inte känner att det spelar någon roll vad jag säger eller gör, och att mina bilder inte kan förändra någonting. Inte på riktigt. Den vetskapen gör mig just nu bara matt, och jag förblir tyst istället för att brinna och försöka entusiasmera.

Tänk om politiker och beslutsfattare faktiskt insåg vidden av sitt ansvar och verkligen GJORDE något? Tänk om de som har storbloggar kunde försöka göra lite skillnad? Inte bara visa snygga bilder på mat (med oklart ursprung, som om mat är något en kock uppfinner), “outfits” (som om kläder inte är något som odlas och produceras, med konsekvenser) eller heminredning (som om vi kan konsumera för att saker är enbart snygga hur länge som helst), utan faktiskt försöka ta ansvar och göra reklam för att ta välgrundade beslut. Tänk om restauranger och stormarknader vägrade sälja mat som inte är schysst producerad! Låter det tråkigt? Nej, bara omodernt. Det kommer bli modernt alldeles för sent. Och därför är jag tystare än vanligt. De som faktiskt hade behövt läsa det här gör det ju inte ändå.

Om gris ska vara gott

Jag ska göra det lätt för mig, och er. Det finns så mycket att förmedla, men i korta ordalag gäller: om du ska äta gris, välj en glad gris. I detta ligger så väldigt mycket, och vill du ha en snabbkurs i nordbons förhållande till grisar, lyssna på detta P1-program om grisen. En halvtimme av ditt liv, ge grisen det.

Vad är en glad gris? Jag tror att jag kan uttala mig om detta, som veterinär och grisägare. En glad gris är en bökande gris. I radioprogrammet får ni höra det mycket målande exemplet att en produktionsgris (inomhus, betonggolv, eventuellt lite strö) sover 19 timmar per dygn och äter 30 minuter. En utegris födosöker (dvs bökar, betar, äter) 14 timmar per dygn. Oavsett hur mätt den är! Den är gjord för att böka, pilla, leta. Får den inte utlopp för detta behov blir den deprimerad och frustrerad. Vem vill äta deprimerat kött? Hur gott och hur nyttigt kan det vara?

Varför får inte alla grisar böka? För att det är dyrare. Det går åt mer mat om grisen gör av med kalorier på att röra på sig ute. Dessutom har man avlat på broilerliknande grisar som är gjorda för att växa snabbt, inte för att klara utomhuslivet. Vem avgör om grisen ska få vara glad? KONSUMENTEN. Du alltså.

Dessutom: en stor del av grisköttet som säljs i Sverige är importerat, speciellt ute på restauranger och i färdigmat. Det du då tvingas äta har fötts upp med sämre djurskyddskrav än i Sverige och ofta givits antibiotika i förebyggande syfte. Det ger ett olyckligt kött som dessutom riskerar dina möjligheter att få bra sjukvård i framtiden, på grund av de antibiotikaresistensproblem det skapar. Även av rent egoistiska skäl är svenskt kött alltså bäst, om du vill kunna byta ut en höft när du blir gammal, eller erbjuda dina barn eller barnbarn medicin mot infektioner. Varenda liten salami från standarduppfödd gris är ett hot mot den globala hälsan! Och din. Fattaru?

Kort sagt: kräv svenskt kött när du ska äta och välj i första hand utegriskött. Allt annat är (på riktigt!) idioti. Ditt val spelar stor roll.

 

 

Nu gäller det!

I helgen kör en korvbil härifrån oss i Närke till adventiga Tyresö. Boka era falu- och prinskorvar på stört, annars kommer ni ångra er! Det kan komma fler leveranser, men kanske inte före jul – så booooka prinskorv för sjutton.

Det finns tre färskfrysta superdupergoda julskinkor kvar att boka. Recept på rimning medföljer. (Innebär ungefär att man kokar upp salt, vatten och socker och häller över en skinka som sen står i kylskåpstemperatur i ca 2 veckor. Klart!)

Påminn er här om vad vi har att sälja.

Korv från äppliga grisar – kom å köp!

Nu finns Sparvåsens falukorv och prinskorv till försäljning här på gården. Passa på att köpa på er en omgång, förra gången vi gjorde falukorv tog den snabbt slut! Det är första gången vi låter göra prinskorv, men vi anar att det inte blir den sista. Robertsons Charkuteri i Örebro är de som tillverkat korven av våra äppelmättade grisar, och de har gjort det med den äran.

Det är en synnerligen läcker omgång korv, långt godare än dussinkorven i kyldisken. I vanlig falukorv är salthalten onödigt hög för att den ska tåla att ligga länge i affären, något ni kan läsa om här. Vi valde att låta göra en lagom salt korv (1,7 g salt per 100 g korv), så att man känner mer smak av kryddor och av själva köttet. Resultatet blev en korv med sirlig sälta och kryddig eftersmak – precis så underbart god som vi ville ha den.

Vi är väldigt nöjda, och det vet vi att ni också blir. God korv gjord på kött från äppliga grisar som gått ute och haft ett riktigt fint grisliv – det är svårslaget!

Om några veckor kommer det gå en korv- och skinkleverans till Tyresö, passa på att redan nu boka era varor. Redan nu kan ni komma hit till gården och köpa, eller få levererat till Kumla och Örebro. Prislistan hittar ni här. Boka här i kommentarsfältet eller maila oss på elisabet@frisendahl.se.

 

Glada grisar blir till matglädje

Det är, som ni redan vet, en knepig sits vi sitter i. Vi föder upp djur på det sätt vi tror att de blir lyckligast, och sen skickar vi dem till slakt. Konstigt att vi kan säga hejdå till dem, när de varit våra kollegor på gården? Det kan man tycka, men vi försöker se det i ett större perspektiv.

Vi vill att folk ska äta kött som gjort nytta, och därmed lära sig att respektera och värdera det köttet högt. Kött av bra kvalitet från djur som haft det riktigt gott, det äter man inte av slentrian. När djuren sen betat, bökat, pickat och sprätt runt här hemma, då har de hjälpt oss att bruka marken, vårda hagarna – och dessutom givit oss gödsel för nya skördar. Det är inte att leva och dö förgäves!

Därför kan vi med stolthet meddela att våra glada äppelfestande utegrisar nu slaktats och blivit till god mat. Vi har en del till salu, och mer ska det bli (i form av korv). Bitarna är större än ni är vana eftersom våra grisar fått gå ute och växa långsamt till en imponerande storlek. Köttet har fått hänga några dagar, det hinns inte med på standardslakteriet. Men som sagt, detta är inget standardkött, det är helt fenomenalt!

Här är hela listan:

  • Fryst fläskfilé 300 kr/kg
    • Fläskfiléernas Rolls Royce! Hängmörad finfilé från glada utegrisar som ätit väldigt mycket äpplen. Kan det bli bättre?
  • Färsk karré 110 kr/kg
    • Rejäla bitar hängmörad fläskkarré med härlig marmorering, som gjord för grillen eller grytan! Inte helt benfri.
  • Fryst (nätad, ej kokt eller rimmad) julskinka 150 kr/kg
    • Unik julskinka, man kan nog kan kalla den naturligt äppelspäckad med tanke på grisarnas diet. Den är helt naturell, men vi skickar med recept för rimning. Det finns olika storlekar.
  • Fryst fläsklägg 70 kr/kg
    • Husmanskost när den är som bäst: rimma läggen och långkoka dem. Livet på en pinne!
  • Sparvåsen Falukorv 100 kr/kg
    • Lagom salt och lagom kryddig, tillverkad av Robertsons Charkuterier i Örebro. Säljs i bitar om ca 700-900 g, dvs som en standardstor falukorvsring. Sundare salthalt än standard-korven: 1,7 %. Köttmängd 63 %.
  • Sparvåsens Prinskorv 100 kr/kg
    • Ljuvligt trinda prinskorvar, lagom salta och lagom kryddiga. Paketen väger strax över halvkilot. Salthalt 1,7 %, köttmängd 63%.

 

Vi har även en hel massa fryst nötfärs från våra anguskvigor till försäljning. Vakuumpackade paket, väger 0,6-0,8 hg styck. 100 kr/kg.

 

Ps. Vadå äppelfestande? Jo, alltså, våra vänliga grannar har gett oss mängder med äpplen som grisarna ätit. M har räknat ut att de fick ungefär ett halvt ton grannäpplen under sina sista veckor – de gick sannerligen inte hungriga! Vår förhoppning är att det ger köttet extra god smak. Ds.

Ps igen. Julskinkan ska ligga ca två veckor i saltlag, det hinner ni med även om ni köper en fryst skinka om några veckor. Hav förtröstan! Recept skickar vi med. Ds igen.

 

Grisviktigt

Nog för att jag alltid anat att det var något extraordinärt med grisar, men jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på det. Grisen Bettan på vår förra gård (hon bor kvar där än!) kunde sitta på kommando, men hon gjorde det för att vara artig. I hennes grisögon kunde man avläsa helt andra känslor än bara grishunger, gristörst, griströttma. Hon hade koll. Stenkoll. Men hon sa inget.

Nu har jag bevis på att även våra grisar döljer något, att de vet mer om oss än vi kanske vill att de ska:

Ser ni den lilla blå hörsnäckan i grisens öra? Vem lyssnar hon på?

Ser ni den lilla blå hörsnäckan i grisens öra? Vem lyssnar hon på??

Ser ni Lars' dolska blick? Hur han låtsas leta efter något i leran, men har råkoll på vad fotografen gör!?

Ser ni Pierres dolska blick? Hur han låtsas leta efter något i leran, men har råkoll på vad fotografen gör…

Här ser man hur Pierre låtsas solbada, men i själva verket döljer han kommunikationsradion. Vad säger han, varför, och till vem??

Här ser man hur Pierre låtsas solbada, men i själva verket döljer han kommunikationsradion. Vad säger han, varför, och till vem??

Underskatta aldrig en gris.

Vi har bestämt oss!

Nu har vi äntligen bestämt oss för ett gårdsnamn. Trots idogt letande på gamla kartor och i folks minnen har vi inte hittat något namn på den lilla gård vi bor på. Vi fick ta saken i egna händer och fundera på vad vi tyckte passade. Byn vi bor i heter Åsby, det är sen gammalt, och gården ligger onekligen på en ås – hela gårdsplanen sluttar! Men sen då? Vad blev det?!

Håll i er: Vi valde namnet Sparvåsen, just därför att det kombinerar platsen med tanken: åsen vi bor på och gråsparven vi värnar. Inte bara för att det är en söt och kompetent fågel, utan för att dess existens är hotad i brist på habitat. Vi vill skapa en plats där gråsparvar kan trivas, med ett levande jordbruk och ett fungerande kretslopp. Sparvarna behöver foderspill, boplatser och snåriga gömställen, och allt det kan vi ge dem!

När vi flyttade hit dröjde det flera månader innan M ens såg en gråsparv (och han spanade som sjutton!), men i sommar häckade sju par hos oss. Mer än hälften av dem valde de nyuppsatta holkarna som boplats. Gråsparvarna trivs bra ihop med till exempel grisarna, för där finns både matspill och en stor rishög att gömma sig i och kvittra från.

Visst har även pilfinkarna ökat på gården, men de är inte lika knutna till jordbruket och klarar sig rätt bra även utan utegrisar. Dock är öppen mark (såsom grishagar) en bra plats för många fågelarter, och något av en bristvara i dagens jordbruk. Många fåglar vill ha just öppna ytor att födosöka på, till exempel sädesärla, ortolansparv, stenskvätta och lärka.

Sparvåsen ska vara ett gott hem åt oss och åt djuren, och landskapet vi vårdar ska leva. Men vi ska också ha tid för det lilla, för att se på sparvarna. Det är ju det som är det stora.

Grisinformation

Det var ett tag sen ni fick träffa gresarna, eller hur? De har det bra i sin nu ganska bruna hage, de har bökat upp varenda liten kvadratcentimeter. Varma dagar badar de gyttjebad, solar, gräver ner sig under rishögen eller ligger i skuggan av sin hydda.

Pierre, husseknäaren

Pierre, husseknäaren

Grishuset är förresten snart för litet och får byggas ut, trynisarna växer ju som sjutton! Men än är det somrigt nog att slagga under bar himmel, hårdare tider kommer…

Lelle Lars, alias Silvernos

Lelle Lars, alias Silvernos

Det är så roligt att se grisarna kuta runt i sin hage, de kan verkligen få riktiga ryck. Grymtar till och far iväg, bara på skoj. Då måste de andra kuta efter, och grymta lika uppjagat. De jagar varandra, stångas lite, far runt. Och strax därefter bökar de lika djupt och koncentrerat som innan. Kutandet ett minne blott.

Jenny, måndagsexemplaret

Jenny, måndagsexemplaret (men det får ni läsa mer om en annan gång)

Gresar, i sitt esse

Lars, Jenny och Pierre har funnit sig mer än väl tillrätta. De bökar mer än betar nu, och kutar gärna hagen kring på kvällskvisten. Äntligen har de fattat hur ett gyttjebad fungerar!

De kommer så fort att grisöronen flaxar om man ropar på dem, och alla utom Pierre den Försiktige låter sig klias. Det är en fröjd att ha dem på gården, gullgrisarna.

38 39